Heta rytmer på två slott

På eftermiddagen var det spansk flamenco-gitarr och indiska tablas i ett mycket ovanligt möte i salongen på Öster Malma.
På Nynäs på kvällen kom en mer förutsägbar kombination av fiol/altfiol, dragspel och kontrabas och visade hur de lät tillsammans i folklig musik med spår av svenskt och tango men mest av Östeuropa och klezmertraditionen.
Ytterst proffsiga måste man säga om båda dessa konserter. Och inte ett notblad utan allt ur minnet och sedan improviserat. Och med ett underbart samspel med tät ögonkontakt.
Mycket gick i moll och uttryckte djupa känslor från ovanligt stora intervall och halvtoner som skaver och vill dra neråt mot tryggheten.
Gemensamt var också de heta rytmerna och att man nästan aldrig kunde luta sig mot en jämn puls av tre eller fyra slag i takten. Mest avancerat var det på eftermiddagen, när man i bästa fall kunde snabbräkna till fem och sedan sju.
På kvällen var det ofta ett härligt sväng av tretakt, men med hets att snubbla fort över sista danssteget.
Nå, musiker som dessa räknar förstås inte utan spelar. Och snart vande sig mina öron att bara åka med och njuta.
Lättast var detta på kvällen när fiolen och dragspelet turades om att förföra med solospel och sedan unisont och kontrabasen drev på, ofta oväntat mjukt och runt men ibland med pizzicatosmatter från strängarna och skjuts från stråken.
Gruppen spelade bara eget material men skrivet av alla tre och därför omväxlande i uttryck och volym från en sorgsen vals till livets heta kryddor i dur. Som extranummer kom en rykande het traditionell låt från Warszawa – något mer sådant kunde gärna fått vara med.
Även på eftermiddagen var det mesta Erik Steens eget material i olika varianter av flamenco men också rena improvisationer, som den i c-moll över ett visst rytmmönster. Märkligt var det hur han hela tiden höll sig så lugn medan det sprutade glöd från strängarna.
Lika lugn var Suranjana Ghosh där hon satt i skräddarställning och barfota bakom sina tablas. Ping, lät det när hon stämde den lilla trumman med ett snärtigt pekfinger och snart gick det inte att se hur snabbt högerhandens fingrar spelade över trumskinnet. Och Doing kom det från bastrummen, med ett glidande ljud när hon tryckte ner vänster handlov.
Allra roligast var det när de lyckades bygga upp en stegring i musiken och sedan skrattade av glädje när stycket var slut.
Nu återstår två veckor till med slottsmusik, däribland Kammarmusikdagarna i Nyköping nästa veckoslut