Hingst från Laggarbo blir tyskt

Han går där, lugnt och stilla i hagen, nafsar lite gräs här och där. Vet nog kanske inte att han snart ska göra sitt livs resa till en ny värld.
Anita Åhlfeldt, Laggarbo utanför Koppartorp, kallar på quarterhingsten Hot Smokin Goose, som kommer i sakta mak och sträcker fram sin lena mule. Tre år är han, riden ett par gånger och nu ska han säljas till Tyskland.
Jag har aldrig hört talas om att en hingst från Sverige exporterar till Tyskland som har en så bra avelsverksamhet själva. I Tyskland ska han tränas i ett halvår innan han kommer till den nya ägaren.
Men så är det. Och egentligen tycker Anita att det är bra. Hon gillar bättre att hålla på med ston. Det är lugnare så, hingstar kan ha en del olater för sig.

Anita Åhlfeldt har bott på Laggarbo i tre år men i trakten i fem år. Här pysslar hon och dottern Lisa med quarterhästar och westernridning. Någon gång i veckan tar hon tåget till Stockholm för att jobba på det egna företaget, där dottern också arbetar när hon hinner för hästarnas skull.
Tidigare stockholmaren Anita trivs utomordentligt på Laggarbo. Med lugnet, med ensamheten och med hästarna.
Quarterhästar är amerikanska ranchhästar som avlas på fallenhet och talang och vem de är efter. Det handlar mycket om stambok och att samla poäng på tävlingar. För det förekommer mycket tävlingar i westernridning med många olika delmoment. Exempelvis att ryttaren förmedlar till hästen vilken ko eller vilka kor som inte ska får återvända till flocken efter skingring. Då sköter hästen det själv.
Hur hästen ser ut spelar egentligen ingen roll, menar Anita. Men en quarterhäst har mycket muskler, den ska kunna stanna snabbt och byta riktning just för att spärra en ko som vill springa åt något håll.

Under ett år hade Anita turridning på gården men tyckte att det blev tråkigt men också att det var farligt, det är ett ansvarsfullt arbete. Efter en incident med ett bålgetingbo slutade hon.
På gården fanns en lada, som finns kvar, men som invändigt har fått nya stallboxar. Ett mycket fint arbeta gjort på tre månader där Anita och dottern hade hjälp med de tyngre sakerna. Det är oerhört fint. Nu finns tretton boxar och box för att avskilja ett föl från stoet.
Anita ser det som att utan ston får man ingen bra avkomma. Möjligen kan man tjäna mer pengar på att ha hingstar och avelsarbete och ridning är inget billigt nöje.
Men jag får ju fölet, säger Anita, som haft egen häst i tolv-tretton år. Under Stockholmstiden var hästarna placerade på Ekerö. Jag får två nya ston i veckan. Men det flesta vill ha hingstar, kanske är det lite macho.
På Laggarbo har Anita egen uppfödning. Blivande tysken Hot Smokin Goose är en egen produkt.