Mitt intresse för släktforskning började när jag hos mina föräldrar hittade en liten gulnad lapp i Strindbergs Röda rummet som stod i bokhyllan. På lappen hade min mor någon gång på sextiotalet, efter att ha pratat med sin farfar, skrivit upp några namn, platser och födelsedatum på förfäder. Kort därefter insjuknade jag i en obotlig släktforskarsjuka, vilket ger symptom som att jag i tanken umgås med människor döda sedan flera hundra år och hellre tillbringar en ledig sommardag i ett dammigt arkiv än på badstranden. På både min morfars och farmors sida är släkten sörmländsk och det är om min farmors far Carl Erik Karlsson den här historien handlar.
1862 var ett betydelsefullt år i Sverige, det var året som våra kommuner och landsting föddes, tiondet – den skatt som försörjde prästerna – avskaffades och Västra stambanan mellan Stockholm och Göteborg invigdes. Det var även den sommaren som den lille gossen Carl Eric såg dagens ljus i de fagraste delarna av Sörmland. Han föddes som oäkta son till pigan Maja Sophia Carlsdotter vid gården Hässelby i Gryt utanför Stjärnhov. Någon anteckning om fadern står inte att återfinna i födelseboken. Ungefär vart tionde barn som föddes vid denna tid var utomäktenskapligt. Enligt familjesägnen skulle fadern ha varit holländsk skeppsbyggare. Varför en sådan skulle ha vistats i det inre av Sörmland hösten 1861 är oklart. Däremot var där en mängd järnvägsarbetare i bygden vid denna tid för att färdigställa stambanan som skulle invigas i november samma år. Dessa utsocknes män var säkert lockande för traktens flickor. Bland dessa fanns ingenjören och sedermera stationsinspektorn Gerhard Gillis Wathier de Besche född 1833 i Stockholm och bodbetjänten Carl Gustaf Ziepel född 1833 i Lund. Båda har lätt holländskt klingande efternamn, alltså blir de misstänkta om nu familjesägnen innehåller ett uns av sanning. Ziepel flyttar till Gryt från Skåne först i december 1861 varför han nog kan friskrivas från faderskapet. De Besche kom till bygden 1859 och gifte sig 1863. Hundrafemtio år senare är frågan om vem som var fadern ännu obesvarad. Kanske kan DNA-släktforskning ge svar i framtiden?
Carls mor var född föräktenskapligt och hade tio år tidigare fött en oäkta son vid namn Johan Erik. Hon växte upp i bruks- och gruvmiljö i Dunker och flyttade hemifrån strax efter att hennes mor dött och fadern gift om sig. Föräldrarna var gruvarbetaren Carl Wretholm och pigan Stina Cajsa Engström. Bland hennes förfäder finns soldater, drängar, slaggskjutare, rättare, skomakare, bönder, klockare, häradsdomare och riksdagsmän. Dessa går att spåra tillbaka en bit in på 1600-talet. Sörmländska kyrkböcker är rätt sparsmakade på information, så det är en kombination av tur och idogt letande som gör att man kan följa sina förfäder så lång bakåt i källorna.
I samband med Carls födelse tvingades Maja Sophia lämna sin pigtjänst och hamnade som försvarslös "på socken". De första åren vistades de hos en gammal avskedad korpral Rask vid Solbacken. När han dog flyttade de till den åldriga soldaten Selm vid Öllösa. Snart bor mor och son vid Nybygget i Gåsinge och det är här han bor vid konfirmationen i Gåsinge kyrka 1877. Han är enligt tidens mått då vuxen nog att försörja sig själv. Carl flyttar till Blacksta i Gåsinge som dräng, sedan tillbaka till Nybygget och därefter till Hollandet i Kattnäs. Här lyckas Carl göra Johanna Sofia Andersson, piga i samma gård, med barn. Den blivande modern flyttar höggravid till grannsocknen Björnlunda där dottern Amanda Maria föds som oäkta vid Lådra soldattorp 1882. Carl tar 1883 värvning som gardist i Stockholm. Något giftermål verkar det inte bli tal om.
Vid denna tid låg Kungliga andra livgardet (senare Göta livgarde) vid det som skulle bli Strandvägen på Östermalm i Stockholm. På Krigsarkivet kan man läsa det avtal om fyra år som Carl låtit sig värvas till. Årslönen var 12 kronor och 50 öre, vilket motsvarar runt 700 kronor i dag. Vi får också reda på att han är 5 fot 6,4 tum lång, vilket motsvarar 168 centimeter.
1887 är ett år av förändring, det är året då emigrationen kulminerar, över en procent av landets befolkning ger sig av från hembygden. Carl gör precis tvärtom, han flyttar hem till Gåsinge och tar värvning som indelt soldat vid Skottvångs soldattorp och Sörmlands regemente. Han tilldelas då namnet Rask, vilket ingen soldat tidigare hetat på roten. Det gör att man kan fundera på om inte den tidigare nämnde korpral Jonas Rask ska misstänkas vara far till Carl. För soldatens försörjning stod gårdarna Galltorp, Skottvång, Svinsjön, Körnstorp och Hagen.
Trogen hembygden var Johanna Sofia och 1888 står bröllopet mellan de två. Den fem år gamla gemensamma dottern Amanda Maria anses därefter som född inom äktenskapet. Året efter föds den första sonen Karl Albert Emanuel. Sedan kommer Elin Johanna Elisabeth 1892 som dör ung och därefter Edvin Konrad. 1895 föds tvillingparet Johan August och Ernst Erik, båda dör bara några veckor gamla. Barnadödligheten var hög vid denna tid, runt 1tio procent av de födda barnen fick inte uppleva sin ettårsdag. På dagen ett år efter att tvillingarna fötts får paret barn igen, ännu ett tvillingpar. Johanna Evelina och Selma Kristina hinner bara bli några månader gamla innan även de dör. För den statistiskt intresserade kan det berättas att tvillingfödslar med samma kön sker i 0,6 procent av alla naturliga graviditeter. Dessutom att få dem på samma dag betyder att det sker i något promille av alla födslar, och då är inte ens inräknat att det var graviditeterna efter varandra och exakt ett år efter. 1898 föds dottern Signe Astrid Karolina.
Hustrun Johanna Sofia dog av lungsot 1901. Vid den efterföljande bouppteckningen uppgår tillgångarna till hela 667 kronor, varav 500 kronor finns på bankbok.
1904 gifte Carl om sig med Anna Charlotta Jansson från Björnlunda. Hon var änka med två små barn efter att statdrängen Adolf Fredrik Gustafsson tagit livet av sig året innan. Anna som föddes 1878 förlorade med fem dagars intervall båda sina föräldrar innan hon hunnit fylla två år, troligen var det lungsoten (TBC) som tog dem båda. Annas och Carls första gemensamma barn Dorotea Axelina föds vid Skottvångs soldattorp 1905.
Carl blir rotens sista soldat sedan indelningsverket startade år 1682. 1906 flyttar han från soldattorpet och 1907 är hans militära bana definitivt över. Eftersom han varit 20 år som militär får han rätten att uppbära pension. Soldater hade en social trygghet med sjukvård och pension som det skulle dröja ytterligare något decennium innan allmänheten fick åtnjuta.
Nu börjar ett kringflyttande mellan olika gårdar och anställningar som kommer att fortsätta resten av Carls liv. Han arbetar som statkarl, oxdräng och ladugårdskarl. Första flytten från soldattorpet sker till Långdunker i Hyltinge, där föds dottern Hildur, därefter flyttar de till Vadsbro i Dunker och strax därefter till Mökulla i Lilla Malma. Carls kringflyttande är en lycklig slump för eftervärlden. När familjen bodde vid Hannäs utanför Malmköping, bara en månad innan sonen Tor Arvid Josef föds, kommer Nordiska museets personal på besök. De reser runt för att dokumentera äldre bondebebyggelse. Stugan familjen Rask bor i mäts grundligt och fotograferas, även familjen hamnar på bild.
1972 planerade Nordiska Museet en ny utställning kallad Svensk Bostad. Man sökte efter en parstuga i lämpligt format att rekonstruera inne på museet, valet föll på Hannäs. För att identifiera vilka som är på fotot satte man in en efterlysning i lokaltidningarna. En före detta granne kände igen familjen och så började jakten på familjen Rask. Min egen farmor fick se sin mor på bild för första gången i tidningen, det är nämligen det enda kända foton som finns på Carl och hans hustru Anna.
Strax flyttar man till Ärja soldattorp i Åker, där föds yngsta dottern Märta Linnéa (1910–1987). Hösten samma år är man tillbaks i Lilla Malma och Stora Kova. 1911 går flyttlasset till Källstugan under gården Tibble utanför Björnlunda, det skulle bli hustrun Annas sista flytt. 1912 segnar hon ner från mjölkpallen och dör av hjärtmuskelinflammation 34 år gammal. Sex barn förlorar sin mor och fyra sin styvmor. Även efter denna hustru blir det bouppteckning, denna gång lämnar boet efter sig tillgångar på 120 kronor. Pengarna på banken är borta, och i stället har man skulder för en symaskin och en gris. Via Heby-Ytterby i Gåsinge, Prästhälla i Gåsinge och Lund i Kattnäs flyttar familjen 1919 till Hammarby i Västerljung, på hösten året därpå flyttar man till Hammarstugan i samma socken. Här dör Carl två dagar före jul 1921 av hjärnblödning.
Efter andra hustruns död tog Carl sig en hushållerska, änkan Johanna Gustava Larsson Hjelm. Hon sades av barnen ha "kommit i mors ställe" och var den som uppgav Carls bo vid bouppteckningen. Boet var då skyldig henne nio årslöner à 120 kronor samt en skuld à 20 kronor.
Barnen föddes och växte upp i fattigsverige, men de byggde och levde sina liv i folkhemmet. Hur gick det för dem? Var tog de vägen? När Carl dog var det bara de två yngsta barnen kvar hemma. Efter ett år flyttar hushållerskan ut och yngsta dottern Linnéa blir fosterdotter hos folkskollärare Hedström. 1933 gifte hon sig med skogsarbetaren, senare radio- och tv-handlaren Harry Hallin, uppväxt i Vårdinge. Under sitt äktenskap fick de sex barn som i dag bor spridda mellan Trosa i söder och Bollnäs i norr. Carls och Annas yngsta son Josef (1908–1982) eller Tore som han också kallades hamnade efter en mängd tjänster inom jordbruket i Västerås, de flesta av hans barn bor i Västerås, en dotter bor i Småland.
Dorotea eller Tea som hon kallades blev 90 år gammal och därmed det av barnen som levde längst. Efter gifte med en folkskollärare Samuelsson hamnade hon i Dalarna, de fick en son som bor i Stockholmstrakten. Även brodern Edvin (1893–1972) hamnade i Dalarna. Signe (1898–1982) var gift flera gånger och de av hennes barn som lever bor i Nyköping. Den äldsta brodern Emanuel (1889–1969) flyttade till Umeå och blev mjölkhandlare. Dottern Amanda (1882–1948) gifte sig relativt ung med en fodermarsk Widén och deras efterkommande finns spridda mellan Värmland och Södertäljetrakten.
Systern Hildur (1906–1969) eller Hilda Johanna Josefina som hon egentligen hette var gift med djurskötaren Nisse Karlsson. När hon fyllde 50 år samlades man till kalas vid Baggbol, Stjärnhov. Även om de äldsta syskonen inte var med på kalaset kan man redan ana vilken åldersspridning som skett över generationerna när man tittar på fotot över de samlade gästerna. Carls barn var födda mellan 1882 och 1910. Det första barnbarnet föddes 1904 och det sista 46 år senare! Samma åldersspridning finns också bland barnbarnsbarnen. Antalet barnbarnsbarn, dryga trettio, är nästan de samma som antalet barnbarn, ett tydligt tecken på att barnkullarna minskat med åren. Tiderna förändras, ingen av oss har kommit i närheten av Carls prestation att sätta 13 barn till världen, trots att förutsättningarna är bättre och världen är mycket tryggare nu än den var då.