Europa och tjuren är en antik grekisk berättelse som länge varit en hit bortom vår sida den europeiska gränsen. I Turkiet inkarnerades drömmen om Europa på 1920-talet av Turkarnas fader Mustafa Kemal. Med vissa avbrott har landet sedan dess haft kursen inställd på vår kontinent, på tätare samarbete och integration.
Därför är premiärministerns agerande den senaste veckan historiskt. Recep Tayyip Erdogan har slagit ner folkets uppror med dödligt våld. Kritiken strömmar in från människorättsorganisationer, pressfrihetsorganisationer och EU. Erdogan står fast vid att människorna som säger sin mening är extremister och att protesterna är illegala. Bara under söndagen greps 400 personer i Istanbul och Tysklands ledare Angela Merkel är "i chock" över polisens brutalitet (Bloomberg News 17/6). I flera dagar har hon och andra EU-ledare varnat för att Turkiets förstör sin egen väg mot medlemskap i unionen.
Har Erdogan gett upp den långlivade drömmen om EU? Hans tidigare uppvisade humanism och moderniseringsvilja som banat vägen mot medlemskap har frusit till ett kyligt ledarskap som slaktar demokratiska principer. EU-ministern Egemen Bagis rasar mot att brittiska The Economist härom veckan avbildade Erdogan som en sultan med rubriken "Demokrat eller sultan?" på förstasidan. Patetiskt och ignorant, sa Bagis, som är trött på att väst dikterar hur hans land ska bete sig (Hÿrriyet News 14/6).
Men det är så det går till i det sekulära Europa som utgör värdegrunden för den union Turkiet så länge har velat bli en del av. Vi förolämpar och blir förolämpade, i religiösa och icke-religiösa sammanhang. Inte för sakens skull, utan för att det är grunden i ett öppet samhälle. Turkiets politiska ledning befinner sig just nu gåtfullt långt ifrån den europeiska grundprincipen, för att bara nämna en.