Hiv-smittade slåss mot fördomar
Jag känner till sju hiv-positiva i Nyköping. Men ingen av dem vågar gå ut och berätta att de har hiv, säger Inger Forsgren från Vingåker.
Ingen ska behöva skämmas, säger hon.
Inger har varit narkotikamissbrukare och smittades för 20 år sedan. Två gånger har hon varit svårt sjuk i aids men på ett mirakulöst sätt rest sig igen. Bromsmedicinerna ger henne möjlighet till ett normalt liv.
Medicinerna är så effektiva att vi som har hiv kommer att leva lika länge som alla andra. Jag tänker aldrig på att jag har hiv, säger hon odramatiskt.
För ett och ett halvt ett år sedan gifte hon sig.
Min man är inte smittad trots att vi varit tillsammans i tio år. Det går utmärkt att skydda sig. Vi använder kondom, säger hon.
Carl-Gustaf Hedén är ordförande i riksförbundet för hivpositiva. Han säger att de hiv-smittade tvingas slåss mot fördomar på många plan.
Det här är en politisk fråga. Integreringen i samhället fungerar dåligt. Vi blir diskriminerade av myndigheter och på arbetsplatser.
Många har problem med tandvård och sjukvård, det finns tandläkare som inte vill ta emot hivpositiva. Det finns mycket att göra och det är samhällets ansvar.
Själv smittades han 1994 av en pojkvän.
Vi träffades efter att ha varit i från varandra i över ett år. Vi hade druckit sprit och hade oskyddad sex. Han visste inte att han var smittad, säger Carl-Gustaf.
Varken han eller Inger vill berätta några snyfthistorier.
Vi vill att hivsmittan ska ses som andra livslånga sjukdomar som exempelvis diabetes. Men kunskapen är väldigt dålig. Efter att bromsmedicinerna kom blev det också tyst i medierna.
Inger säger att många läkare rekommenderar de nysmittade att inte berätta något för sin omgivning eftersom de riskerar att få problem.
Om fler berättade skulle det inte behöva bli sån hysteri. Men i dag är vi bara ungefär 50 hivpositiva i Sverige som vågar gå ut öppet.
Inger Forsgren och Carl-Gustaf Hedén var i går kväll på folkhögskolan i Nyköping för att berätta om sina erfarenheter.
Så jobbar vi med nyheter