Högskola - utbildning eller vuxendagis
Andra högskolestudenter kan vara personer som tror att det är en merit att skaffa sig teoretiska kunskaper som behövs i praktiska yrken men som sedan inte får nya jobb och får höra att de är överkvalificerade, inte passar in i gruppen och nog ändå inte kommer att stanna. Det finns också personer som har vikariat, utbildar sig för att få fasta jobb men inget får då någon outbildad, yngre eller någon med mer erfarenhet prioriterades. Andra har inget av ovanstående problem men utbildar sig fel på grund av att det inte finns något samband mellan utbudet av utbildningar och behovet av arbetskraft.
Ett annat hinder är att grund- och gymnasieskolan i vissa fall håller så dålig kvalitet att studenter trots godkänt i alla ämnen och fullföljda treåriga teoretiska gymnasieprogram ändå inte har grundläggande kunskaper när de kommer till högskolan.
Då jag läste spanska A på Högskolan i Gävle hade vi åttiotalister i gruppen som frågade läraren vad ett substantiv var. Det lärde jag mig i lågstadiet och min smarta mamma som varit trivseltekniker minns det från folkskolan. På kursen i kulturpedagogik A ägnade vi nästan två kurstillfällen åt att rent ordagrant diskutera skillnaden mellan orden empati och sympati.
Min pappa som är en skicklig stenhantverkare och endast har sjuårig norsk folkskola och aldrig har läst någon svenska alls har större ordförråd än grupper av svenska unga högskolestudenter som kommer direkt från teoretiska program.
Många högskole- och universitetslärare gör trots detta och trots många fler studenter per lärare och för små resurser ändå ett bra jobb.
Många utbildningar till exempel religionskurserna i Gävle och Uppsala håller fortfarande hög kvalitet. Det hjälper dock inte när högskolan allt mer blir en förvaringsplats samtidigt som bristen på specialister är stor. Bara medelmåttorna får plats, duktigas hindras i grundskolan. Resurser till behövande elever sparas det på.
Annika Söberg
Så jobbar vi med nyheter