Hon gillar sin knyppling
Det är underbart att sitta och knyppla, säger hon.
Birgit började sin knypplingskarriär på 1980-talet. Och nu, när hon är pensionär, har hon tid för det.
Varför börjar man knyppla, blir den fördomsfulla frågan? Det här är nämligen inget område där männen bryter in på bred front.
För Birgit, som inte har någon erfarenhet från yngre år, började det med en titt i kurskatalogen och hos Medborgarskolan blev det allvar under en termin.
Så knypplade hon under Maj Johanssons ledning och så har hon flera gånger varit i knypplingens Mecka, nämligen i Vadstena.
Förr stickade jag väldigt mycket och jag tyckte att jag kunde lära mig det här.
Det har gått bra måste man konstatera efter en titt på utställningen.
Man behöver en knypplingsdyna, för några tusenlappar, mönster som kostar en del, knypplingspinnar och lintråd för att komma igång. Vissa mönster är preparerade med hål där knappnålarna sticks in och hos andra mönsterhandlare får den som knypplar själv sticka hål. Det kan vara ett grannlaga arbete eftersom det är noggrannheten som ger det fina mönstret.
Är det svårt?
Allt är lätt när man kan det, svarar Birgit diplomatiskt.
Knyppling är ett hantverk, på utdöende skulle kanske någon gissa. Svårt att veta med tanke på att 29 deltar i de kurser som Birgit anordnar. Det låter som ett bra intresse.
Så jobbar vi med nyheter