Svampälskare minns 2016 med förskräckelse. Det var ett torrt och bedrövligt svampår. Hans Rydberg, som har intresserat sig för svampar sedan han var två och specialbevakat svamptillgången sedan 70-talet, beskriver det året som det sämsta han upplevt.
– Det var så torrt och det fanns inte svamp någonstans, säger han.
Sommaren 2017 har inte börjat bättre. Två vintersäsonger med ovanligt lite regn och snö har orsakat en av de torraste somrarna på länge i Sörmland. Torkan märks när SN följer med Hans Rydberg ut i skog och mark utanför Stenbro, mellan Gnesta och Björnlunda. Marken är väldigt torr och träden har redan tappat en del löv. Hans Rydberg vågar inte lova att vi ska hitta någon svamp.
– Vi är fortfarande tidigt ute och behöver ha tålamod, säger han.
Några hundra meter över ett kalhygge leder oss till ett skuggigt kärr. Det är mark som Hans Rydberg hittade svamp på även under bottenåret 2016.
Om det nu blir ett dåligt svampår hur ska man då göra för att undvika att komma hem tomhänt?
– Att gå till kärrmark, som den här, där det normalt är blött. Leta efter svampen i skuggiga nordsluttningar där solen inte ligger på. Det går även att göra svampletandet till en utflykt, kanske åka 20 mil till en plats som inte är så torr, säger han.
Nu visar det sig att till och med kärret är torrt. Vi går runt en stund utan att se någon svamp och är beredda att ge upp när det plötslig händer. Precis intill en torr stubbe sticker en guldgul svamp upp ur marken.
– Den här svampen har många namn. Ett av dem är Gullhorn och det är en gelésvamp, säger Hans Rydberg.
Torkan har gått hårt åt svampen som känns torr och inte särskilt klibbig eller geléaktig. Några meter därifrån visar sig en Fårticka. Den är också torr och i dåligt skick.
Vad behövs för att 2017 ska bli ett bra svampår trots den torra upptakten?
– Mycket regn.Det skyfall vi fick i lördags är bra. Då tränger regnet ned i marken till svamparnas rötter. Om det regnar mycket i augusti så kan det komma mycket svamp i september, säger han.