Hundar och V8-motorer är livskvalité för Karin

Hela uppväxten tjatade Karin om en hund.
– Jag fick guldhamster, marsvin och undulater, men mamma och pappa gav mig aldrig någon hund.
Hon var 18 år när hon tog hem sin första hund. Nu är hon inne på sin trettonde hund – Lusen.
– Men jag har haft otur med mina hundar.
Sedan förra våren har hon avlivat tre stycken. Diva hade en skelettskada, Hiefer blev akut sjuk och Loppan avlivades efter en tragisk olycka.
Karin är diplomerad instruktör i allmänlydnad och håller kurser inom Oxelösunds brukshundsklubb.
– Nästan alla mina hundar har kommit till mig genom omplacering, väldigt få har jag skaffat som valp. Jag har en benägenhet att vilja rädda trasiga själar.
Hon berättar att Lusen, som hon har just nu, är överaktiv och att de tidigare ägarna inte orkade med honom.
Innan hundarna kom in i Karins liv ägnade hon sig åt hästar. På gymnasiet utbildade hon sig till hästskötare på naturbruksgymnasiet Öknaskolan.
Hon har också gått en säljutbildning.
– Jag har alltid sålt saker. Allt jag kommer över säljer jag.
Men nu är Karin sjukskriven.
– Det finns jättemånga anledningar, men framför allt prestationsångest. Jag har insett att jag måste sluta tänka pengar och i stället tänka livskvalité, att jag måste arbeta med hundar för att inte bränna ut mig.
I augusti flyttar Karin till Runtuna, till en gård som hon köpt tillsammans med sin pappa. Där finns gott om plats både för hundar och stora bilar.
– Jag älskar att köra allt med ett V8-muller i.
Intresset delar hon med pojkvännen Jimmie, som bor i Skellefteå.
– Vi var med i en bilolycka i Skövde i våras. Sedan dess har vi aldrig släppt varandra. Jag var jättetrasig kärleksmässigt när vi träffades, men nu har jag hittat hem.