Hur långt sträcker sig Europa i EU:s ögon?

Världsdelen Europa sträcker sig ju som bekant betydligt längre österut än gränstrakterna mellan de baltiska staterna och Ryssland eller den rumänska eller bulgariska östgränsen. Där bortom finns det flera länder med ett tydligt intresse av att ingå i EU:s famn.
Nyligen höll 17 stater ett möte vid Svarta havet för att diskutera följderna av utvidningen. Här fanns EU-länder som Italien och Tyskland, kandidatländer som Bulgarien, Rumänien och Kroatien samt stater som hoppas komma närmare unionen, som Moldavien och Ukraina. De sistnämndas hopp om medlemskap är till synes tunt. EU-kommissionen talar i stället om ENP, European Neighbourhood Policy, ett nätverk av vänskapligt sinnade länder som ska knytas närmare unionen. Detsamma gäller de europeiska staterna i Kaukasien som Armenien, Georgien och Azerbajdzan. Och det är tydligt att drömmarna om demokratiska reformer i ENP-länderna behöver stöd av EU.

Människorättsorganisationen Freedom House varnar för en ny skiljelinje mellan det stabila, demokratiska EU och de svagare f d kommuniststaterna i öst, vilka mer går i en auktoritär, despotisk riktning. Det varnande exemplet är Vladimir Putins Ryssland, men Freedom House varnar också för att demokratin fått stryka på foten i såväl Ukraina som Azerbajdzan och Moldavien. Ett positivt undantag, enligt organisationen, är dock utvecklingen i Georgien, där den sittande presidenten avsattes i en oblodig kupp efter anklagelser om valfusk.
EU har en viktig uppgift i de forna Sovjetstaterna, där man på många sätt kan ta över taktpinnen från USA. Men det är onekligen enorma utmaningar för en union som för tillfället och för en tid framöver kommer att slita med påfrestningarna av den nyss företagna utvidgningen.

Men tankarna kring ENP som inte bara omfattar europeiska grannländer utan även stater i Mellanöstern och Nordafrika visar att EU trots allt är uppmärksamt på vad som händer bortom den egna farstun.
De morötter som erbjuds är politisk dialog baserad på gemensamma värden, ett ökande handelsutbyte, framtida tillgång till den inre marknaden samt inte minst ett närmare samarbete i kampen mot organiserad brottslighet, terrorister, trafficking och pengatvätt.
EU är i sin konstruktion, i sin själ, ett uttalat freds- och demokratiprojekt. Unionen har ett genuint intresse av att främja demokratiutveckling i hela Europa och kan då inte ge kalla handen till de forna Sovjetstaterna, trots de tydliga problem som dessa dras med.

När de demokratiska krafterna tvingas på reträtt i länder som Ukraina, Azerbajdzan och Moldavien behövs en trygg bundsförvant att hålla i handen och som kan bistå med förnyad kraft till demokratiseringsprocesserna.
Om detta sedan sker via medlemskapslöften på sikt eller enbart via andra närhetsskapande lösningar baserade på ENP är inte direkt avgörande möjligen har det dock en effekt med vilken entusiasm de aktuella länderna ser på framtiden.