Det första halvåret i år avled 54 personer genom drunkning i Sverige. Ytterligare tolv drunkningar rapporterades i juli.
Under perioden 2014-2016 drunknade i genomsnitt fem personer per år i Sörmland. Fjolåret blev det värsta på tio år med sju drunknade.
Kommunernas sätt att se på frågan om räddningsorganisation varierar. Bara i en av Sörmlands nio kommuner, Nyköping, ingår räddningsdykare som en ordinarie del av räddningstjänsten. På nationell nivå finns räddningsdykarorganisationer i 18 av landets 290 kommuner, och flera av de 18 har samarbetsavtal med grannkommunerna.
Sörmlandskustens Räddningstjänst i Nyköping hjälper grannarna Trosa, Gnesta och Oxelösund. I Eskilstuna och Strängnäs är man beroende av hjälp från Mälardalens Brand- och räddningsförbund i Västerås.
I Eskilstuna har det inträffat flera uppmärksammade drunkningsolyckor de senaste åren. I juni 2016 drunknade en 15-årig pojke i Vilstabadet, ett välbesökt, kommunalt bad som är beläget vid Eskilstunaån.
Räddningstjänsten i Eskilstuna sökte utan framgång av Vilstabadet med hjälp av en båt, en hansabräda och ytlivräddare. Samma scenario utspelade sig för tre veckor sedan i den så kallade Hällbygropen. En man i 30-årsåldern som setts hoppa från klipporna försvann under vattnet och kom inte upp.
Båda hämtades upp av räddningsdykare från Västerås cirka 50 respektive 60 minuter efter att de hamnat under vattnet. Livräddande insatser sattes in men båda dödförklarades senare på sjukhus.
Hjälpen från Västerås har i de två fallen varit helt avgörande för att snabbt kunna bärga kropparna. Den livräddande möjligheten har dock varit minimal redan när larmen gått.
I Nyköping är chansen att bli räddad av dykare störst då dykarbussen kan rycka ut inom några få minuter. Det tidsmässiga avståndet till grannkommunen Oxelösund är drygt tio minuter. Redan där är det tidsspannet en kritisk faktor. Det tar dryga halvtimmen att transportera dykarteamet mellan Nyköping och Trosa och ytterligare ungefär tio minuter till Gnesta.
När Västeråsdykarna ska göra en insats i Eskilstuna tar det drygt 40 minuter och ännu något längre tid till Strängnäs.
Efter varje drunkningstillbud med dödlig utgång väcks krav från allmänheten om att skaffa egna räddningsdykare. Eskilstunas räddningschef Lars Lagebo har dock vid upprepade tillfällen förklarat att räddningsdykare inte är en prioriterad fråga, att kostnaderna inte står i proportion till nyttan.
Jorma Valjus, Svenska Livräddningssällskapets Sörmlandsordförande, säger dock att utan kommunala räddningsdykare, i kombination med utbildade livräddare vid bad och stränder är det tillfälligheterna som avgör om liv kan räddas.
‒Jag förstår de ekonomiska argumenten men närheten till livräddande personal tiden är avgörande om man ska rädda liv. En människa klarar sig inte länge under vattnet. Hjärnskadorna uppstår redan efter fyra, fem minuter utan syre. Med kraftig nedkylning kan du förlänga tiden med några minuter, säger han.
Jorma Valjus berättar om vad han kallar: nedmonteringen av bevakningen kring våra badplatser.
‒För inte så länge sen hade vi badvakter, men de blev badvaktmästare och sen försvann de helt och hållet. Badvakter, badbussar, sommarsimskolor, det mesta har försvunnit.
På några platser har dock utvecklingen svängt.
‒Vi har lobbat hårt för bevakade stränder och på några platser söderut har det gått bra. I Skanör-Falsterbo, Tylösand, Tofta och Ängelholm finns det i dag bevakade stränder i Svenska Livräddningssällskapets regi, berättar han.
Hur tänker du kring kostnader kontra möjlighet att rädda liv?
‒Det är en svår fråga. En gång i tiden fanns det ekonomi i kommunerna för att ha utbildad personal vid våra bad. Visst har var och en ett eget ansvar men vid de kommunala baden borde det finnas bevakning. Kostnaderna ska vägas mot samhällsnyttan men hur värderar man ett förlorat liv och lidandet för de drabbade?
Överläkaren Ulf Martin Schilling, specialist på anestesi på Linköpings Universitetssjukhus har i en skrivelse som presenterades förra månaden, förklarat att prognosen vid drunkningstillbud generellt är bäst hos barn under fyra år. Längre tid än tio minuter under vattnet anses som "prognostiskt ogynnsamt".
‒Det måste beaktas att även patienter som kommer in till akuten med avsaknad av puls och andning har en överlevnad på sju procent för hela patientpopulationen. Det finns ingen absolut pålitlig prognostisk markör hos drunkningsoffer. Submersionstid (tid under vatten) längre än 25 minuter är dock oftast förknippad med dålig prognos. Då det finns en del rapporterade undantag med utmärkt resultat efter längre submersionstid måste dock tidsgränsen ses individuellt för varje patient, skriver Ulf Martin Schilling.