Få har väl kunnat undgå att se det vackra grågröna trähuset på vänster sida när man kör in till Gnesta på Östra Storgatan. Ett hus som väcker känslor. Vissa hävdar att snickarglädjens verk förfaller och att ägaren borde anmälas för sanitär olägenhet på grund av ovårdad tomt. Medan andra hävdar att fastighetsägaren har rätt till att ha det som han vill på tomten - så länge det inte orsakar miljöskador.
2010 stod ord mot ord då kommunen krävde 50 000 kronor i böter om inte fastighetsägaren flyttade bort en båt och bilar från tomten. Fastighetsägaren sade då till SN att han kände sig förföljd och anser att kommunen kränkt honom genom att utkräva vite.
Någon besiktning eller uppföljning har inte gjorts eftersom ärendet landat på plan- och byggenheten som fokuserat på själva byggnaden istället. Kommunens miljöchef Ellinor Lundin:
– En tomt som anses vara skräpig har miljöenheten utifrån miljöbalken rätt att ställa krav på åtgärder om det finns någon risk för miljöförorening, exempelvis att en bil läcker olja eller att bilbatterier förvaras på ett olämpligt sätt. Utan läckage så kan inte miljöenheten ställa några krav, säger miljöchefen.
Kent Dornelius, pensionerad bygginspektör, anser att huset på Stenstagatan är en skamfläck för Gnesta. Undre flera år har kommunens undfallenhet och märkliga hänsynstaganden lett till en infekterad historia utan slut, anser han.
– Men har man råd att rusta upp Storgatan för sju miljoner kronor så har man väl råd att ta hand om denna vanprydnad för Gnesta. Förhandla med fastighetsägaren, köp fastigheten och förvandla hus och tomt till något användbart, säger Kent Dortelius.
Gnestapolitikern Sarah Kinberg (L) menar att historien med den ovårdade tomten och huset på Stenstahuset har varit en följetong som är "pinsamt olustig".
– Vi har en oerhört stark äganderättlagstiftning i Sverige vilket hindrar kommunen att agera. Men visst finns det exempel från andra håll i kommunen där vi har agerat och till och med rivit hus som inte underhållits.
Vissa hävdar att det snarare rör sig om krass ekonomisk realitet - att kommunen inser att man kommer få stå för notan. Är det därför inget beslut fattats i nämnden?
– Visst kan det ligga något i det. Men vi diskuterar ofta huset även om något beslut inte fattas. Men jag kommer att ta upp frågan igen i nämnden .
Det stora huset byggdes i slutet av 1800–talet. Gösta Källström flyttade in med sin familj 1977.
– Redan då var huset i dåligt skick så jag har genom åren investerat, slitit och fått bukt med hussvamp, bytt ut eternitplattorna på fasaden för att få tillbaks det ursprungliga sekelskiftesskicket, eftersom huset är K-märkt, säger en besviken Gösta Källström.
– Jag har kanske inte riktigt mäktat med allt men kommunens agerande är väl miljövidrigt om något. Förra året fälldes mitt gamla bokträd från Skåne och många andra växter när man rustat Östra Storgatan. All skit och damm från trafiken faller nu rakt ner från vägen i min trädgård.
Men kommer du att montera ner den gamla byggställningen?
– Jag får väl försöka göra det. Ja, jag ska göra det.