Hyllar fler än Miller

Glenn Miller Orchestra bjuder på en annorlunda konsert i Culturum nu på söndag. En speciell hyllning till 14 av de största storbanden från den gyllene swingepoken väntar publiken.

Jan Slottenäs kommer med sin Glenn Miller-orkester till Culturum i Nyköping nu på söndag eftermiddag.

Jan Slottenäs kommer med sin Glenn Miller-orkester till Culturum i Nyköping nu på söndag eftermiddag.

Foto: Orchestra Glenn Miller

Övrigt2017-11-03 05:00

Musik för många är swing och nostalgi och amerikanskt 30-tal. Då kunde alla dansa på riktigt och varje större stad hade ett storband och en vokalist eller en grupp stämsångare, även i Sverige. Låtarna spreds via radio och 78-varvsskivor och även spelfilmer på bio.

Sen kom kriget.

Jazzen förändrades, det hör man även på Thore Ehrlings populära orkester, och blev snart bebop och annat. Sen kom tv och Elvis och Rolling Stones och jazzen hotades.

Bland de riktigt odödliga då fanns Glenn Miller med sin Moonlight Serenade, där klarinetten färgar orkesterklangen från saxofoner, tromboner och trumpeter med komp av piano, gitarr, bas och trummor. Och det är trummisen som är viktigast som farthållare och svingskapare. Ungefär så.

Glenn Miller var så populär att han fick underhålla soldaterna fram till sin död under den där flygningen över Engelska kanalen i december 1944.

Men hans musik lever. I dag är Jan Slottenäs en av dem som har licens på att leda en Glenn Miller Orchestra och därmed rätt till originalnoterna.

På söndag eftermiddag kommer de till Nyköping än en gång. En nyhet är att de också tänker hylla inte mindre än fjorton andra klassiska storband och deras ledare, även Ellington och Basie. Båda dessa överlevde ju storbandsdöden, Ellington med sina alltmer raffinerade kompositioner och sina långvariga individer som solister; Basie med sin klassiska repertoar och tvärtom en ström av musiker som kom och lärde sig i ”Basie School of Jazz”.

Jazzen då hade dock flera mörka sidor, såsom att nazisterna förbjöd den som ”urartad negerkonst”, vilket framgår bland annat av filmen Swing Kids. Och i USA kunde svarta musiker särbehandlas så de fick ta köksingången in på scenen.

Det gällde också att vara man. Som kvinna dög du att vara söt vokalist eller refrängsångerska, som Helen O'Connell. Eller som Marilyn Monroe, ni minns väl filmen ”I hetaste laget”.

Monroe sjunger där med en turnerande damorkester, men de flesta sådana har det talats tyst om. Men googla gärna och häpna över hur det svänger om Phil Spitalnys damer och International Sweethearts of Rhythm.

Kanske finns några sådana jazzkvinnor med på söndag?

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!