Jag drar med fingret längs fönsterbrädan. Fingertoppen blir svart. Jag är i hemstaden och här ingår sot i paketpriset. Det är sällan man tänker på det dagligen – som en del (avundsjuka) invånare i grannkommunen vill göra gällande, men det finns där. Jag har i bakhuvudet att jag inte ska sätta mig med ljusa byxor på utemöbler.
Att bo granne med ett järnverk som eldar upp mängder av kol har sina nackdelar. Om tio år kan en av dem försvinna. Om masugnar, koksverk och järnmalm byts mot ljusbågsugn och skrotsmältning kommer sotet snart att vara ett minne blott.
I en värld där mängder av forskare varnar för att den globala uppvärmningen kan förändra hela vår livsmiljö som vi känner den, är det svårt att försvara att driva vidare järnverket som om tiderna inte förändrats.
”Om vi inte gör något till 2045 står vi för hälften av alla utsläpp i Sverige”, sa platschefen Jacob Sandberg nyligen och hänvisade till att Sverige har som mål att minska koldioxidutsläppen med 85 procent inom 30 år.
Att bo granne med ett stort järnverk har också sina fördelar. Under åren har många oxelösundare fått spillvärmen rakt in i elementen. En lösning som inte är självklar om förutsättningarna på verket förändras, men enligt Oxelö energi ska flera olika lösningar finnas på problemet.
I den bästa av världar är alla lösningar på plats om tio år. Då ska jag dra fingret över fönsterbrädan och konstatera att fingertoppen inte längre är svart.