I det wohlinska rummet
För kulturjournalisten, fotografen och poeten Rolf Wohlin i Trosa handlar arkitektur mer om rumsligheter än om konstruktioner och symmetri. Nu visas hans bilder av gömslen och mellanrum på Arkitekturmuseum i Stockholm.
Men jag fotograferar inte arkitektur. Jag fotograferar rum, säger Rolf Wohlin bestämt och talar engagerat om de dessemellanrum som uppstår mellan olika arkitektoniska skapelser och som han försöker fånga i sina bilder.
Det jag vill spegla i mina bilder är närvaron. Jag har valt ut rumsliga bilder som jag ställer i förhållande till varandra. Det som är så spännande med fotografier är att kameran aldrig ser samma sak som ögat.
Rolf Wohlin har engagerat sig i arkitektur och byggande i över 20 år. Förmodligen väcktes intresset redan i barndomen, då Rolf och hans familj bodde granne med Råsundas enorma fotbollsstadium.
Det är klart att det präglar en liten grabb att bo bredvid ett sådant bygge. Ingen arkitektur kan skrämma den som växt upp vid Råsunda, säger Rolf Wohlin och skrattar.
Det var en väldig kontrast att sedan komma hit till Trosa, där farsan drev Rökeriet, och se helt andra slags hus.
I vuxen ålder har Rolf Wohlin framförallt bott i den sörmländska skärgården. Hävringe, Lacka och Källskär är några av de platser där han levt och arbetat.
Ursprungligen är han ekolog, och det var faktiskt kopplingen till naturen som fick honom att bli nyfiken på arkitektur. Aha-upplevelsen fick han i Barcelona på 60-talet då han första gången såg Gaudís byggen.
Jag såg Gaudís kyrka Sagrada Familia och blev helt tagen. Arkitekturen är inspirerad av bergskedjan Montserrat.. Det ser ut som om kyrkan vuxit upp ur marken som ett träd. Plötsligt såg jag att det finns ett förhållande mellan natur och arkitektur.
Kyrkorummen dominerar bland de 27 fotografier som Rolf Wohlin visar på utställningen Fototektur. Det beror på att han är så svag för traditioner, säger han själv. Och han har under åren gjort sig känd som en frän kritiker av modern arkitektur.
Arkitekturen förmedlar inte längre de traditionella värdena. Det är bara högteknologi som gäller. Arkitekterna har tappat kontakten med vårt ursprung.
Sina åsikter har Rolf Wohlin genom åren fört fram som skribent i Sydsvenskan, Expressen och tidningen Arkitektur, men det är framförallt som radioröst han är välkänd.
Jag har blivit alltmer fascinerad av ljud. Hur låter det när man går? När man byter rum? Jag räknar mig till radioterna, en sorts människor med stor fantasiförmåga som har lätt att skapa egna bilder inne i hjärnan.
Och jodå, man kan tala om arkitektur i radio även om det är en visuell konstform. Så bra har Rolf Wohlin lyckats med detta att han förra året prisades för sina intressanta radioessäer.
Men han uttrycker sig som sagt också i skrift. Och samtidigt som hans bilder nu visas i Stockholm kommer boken Rum tar tid som innehåller Rolf Wohlins egna tankar om rumsligheter och arkitektur. Nästa projekt är att skriva en bok om den Sörmländska skärgården utanför farleden, ett ämne som Rolf Wohlin efter många års skärgårdsboende behärskar väl.
Det ska inte bli en guidebok. Det kommer framförallt att handla om mina egna upplevelser och minnen, men där ska också finnas en hel del historia. Så nu måste jag ta itu med lite arkivforskning.
En annan framtidsdröm är att göra något spännande om svenska trärum.
Det är lätt att bli hemmablind när det gäller arkitektur, men jag tycker att det är viktigt att man tar sitt ansvar och dokumenterar omgivningen.
Fotnot: Tisdagen den 8 oktober bjuder Rolf Wohlin och flöjtisten Håkan Sundin in till recitation och musik på Fredsgatan 12. Temat är Fototektur. Utställningen i Arkitekturmuseums tillfälliga lokaler på Fredsgatan, pågår till 13 oktober.
Så jobbar vi med nyheter