I kölvattnet

Ryssland vill inte stärka skyddet för Östersjön, så mycket står klart efter att Östersjöländerna försökt enas om en gemensam ansökan för att klassa Östersjön som ett särskilt känsligt hav. Den bristande enigheten utgör också en pinsamhet för den svenska regeringen med miljöminister Lena Sommestad i spetsen som tydligt ignorerat ett majoritetsbeslut i riksdagen om att Sverige ska gå före och förklara sina Östersjövatten som särskilt känsliga. Sommestad har visserligen svajat på målet i kammaren, men i realiteten verkar ministern och regeringen aldrig haft för avsikt att lyssna på riksdagen, utan helt kört sitt eget race. Något som återigen understryker hur ypperligt svårt maktpartiet har att se den demokratiska skillnaden mellan att vara minoritetsregering och majoritetsdito.
Det verkar nu bli svårt att få hela Östersjön klassat som ett särskilt känsligt hav. Ryssland kan nämligen blockera frågan i FN-organet IMO. I kölvattnet på de senaste motgångarna drar det ytterligare ut på tiden innan något kan göras för att stärka Östersjöns miljöskydd, en följd av regeringens anmärkningsvärda saktfärdighet i frågan. För det kan väl inte vara så illa att den egna maktprestigen går före de demokratiska principerna?
Och Östersjön behöver åtgärder nu, helst i går, om man ska tro den statliga Havsmiljökommissionen. Inte minst oroar de stora oljetransporterna från rysk hamn. Kombinationen av undermåliga fartyg och svaga besättningar är ytterst bekymmersam, för att använda kommissionsordföranden Hans Jonssons beskrivning.
Ryssland oroas mest över risken för minskade intäkter när det i ett skyddsklassat hav inte längre går att hämta olja i flytande skrothögar, men Sverige har sedan länge sett problemen och borde vid det här laget ha gjort betydligt mer. Eller åtminstone föregått med gott exempel.