I lediglandet tar semestern aldrig slut
Familjen Widstrand Bejholt från stockholmsförorten Botkyrka letade efter en plats att andas ut på, där de kunde leva ett liv utan måsten. För fyra år sen hittade de stugan utanför Nyköping. Den sörmländska idyllen kom med på köpet.
Det känns mindre jobbigt att komma tillbaka till jobbet nu efter semestern. Jag vet att jag kan vara tillbaka här på landet om fem dagar, säger Monica Widstrand.
Hon arbetar som lärare och säger att hon kan känna ett sug efter stugan och allt vad tillvaron här för med sig, när hon vet att hon är fast i stan.
Ett avundsvärt lugn vilar över hela familjen, i rösterna, i håret som är vått av saltvatten och i blicken som lätt letar sig ut mot havsutsikten.
Hemma finns alltid något man borde göra. En massa måsten som gör att man aldrig riktigt blir ledig. Här behöver man inte dammsuga, även fast det kanske behövs, det är ju bara lantstället.
För mig är det bästa ögonblicket när jag kommer hit med bilen. Stänger av motorn. Det är tyst och jag ser upp mot husen. Nu är jag här, jag är ledig, det känns i hela kroppen, berättar hennes mamma Birgit.
Birgit köpte sommarstugan vid Ängstugan utanför Nyköping av pengarna hon ärvde från sin far. Nu samsas tre generationer om två små stugor på 50 och 30 kvadrat.
Vi är här jämt. På sommaren turas vi om och åker hem en natt var varannan vecka. Vi tvättar, tar in posten och vattnar blommorna åt varandra, sen ligger man i sängen hemma och längtar tillbaka, säger Birgit.
Dagarna på landet flyter fram i stilla mak. Planeringen sträcker sig max ett par timmar framåt och handlar oftast bara om vad familjen är sugen på till middag. Kanske har de pilkat strömming, och då röker de den till kvällsmat.
Vi lagar mat som tar tid när vi är här. Långkok och klassisk husmanskost. Hamburgare hör liksom inte hit, det hör till statslivet, säger Monica.
Hennes absoluta lycka infinner sig på kvällen när hon sitter på trappan och solen står i söderläge.
Hela viken glittrar i guld och en båt går ut för segel. När jag sitter där och tittar, då mår jag som bäst.
Nu går semesterns resterande sovmornar att räkna på ena handens fingrar, men Monica och sambon Mikael låter sig inte stressas. Det är många helger kvar ute i stugan tills vattnet stängs av i oktober.
Då är det skönt att få sätta på sig en fleecetröja och kratta lite löv. Man tänder en brasa på kvällen och kurar inne i stugan, säger Monica, och låter ögonen svepa ut över viken.
Så jobbar vi med nyheter