I massajbyn arbetar kvinnorna hårdast
Den 5 november satte 16 svenska elever från Gripenskolan och Tessinskolan i Nyköping för första gången sina fötter i en massajby. Deras förväntningar var olika, deras förundring stor. S.N.U.S. var också där.
Det är kvinnan som har det hårdaste jobbet i en massajby. Det är hon som måste vakna tidigt på morgonen, gå upp och mjölka korna, laga mat, ta hand om boskap och ta hand om barnen.
Dessutom är det inte ovanligt med omskärelse i vissa massajbyar. Även om det i sig är olagligt i landet är det många som fortsätter och hävdar att det är tradition.
I byn Numeuti som S.N.U.S. besökte i Tanzania sker tydligen inte någon omskärelse, detta var i alla fall vad de sa.
I stället har man en tradition där tjejen i väntan på att bli kvinna får sitta i en hydda i tre månader, utan att gå ut en enda gång. När hon sedan väl kommer ut rakar man av henne håret, och hon har blivit kvinna. En lite mindre barbarisk sed, men fortfarande handlar det hela om att kontrollera kvinnan på alla plan.
Massajkvinnorna är ofta väldigt vackra och långa. Deras halsar pryds av underbara smycken i sten, och i deras mycket utdragna öron sitter vackra stora örhängen. Kvinnorna får inte sina örhängen förrän de gift sig, så det är en väldigt stor händelse.
Under vistelsen i massajbyn skulle S.N.U.S.-reportern och två kompisar, Gabriela Baier-Sandén och Klara Blomdahl, göra ett arbete för kursen i U-landskunskap. Vi hade planer på att skriva om massajer, framför allt om kvinnornas situation.
En tidig morgon gick vi ut och började filma i byn, bland annat frågade vi om vi fick filma i en hydda. När vi väl kom in i hyddan satt en hel familj bestående av mamma Djoshua och hennes fem barn på en säng och drack te.
Vi blev direkt tillfrågade att vara med dem och Djoshua hällde genast upp tre koppar varmt barkträte. Vi hade blivit varnade av våra lärare att teet kunde vara för starkt för känsliga magar. Men vi drack, och efter ungefär en halvtimme, timme satt vi där inne och var en av dem.
Det var en rejält häftig känsla som bara förstärkes av det faktum att mamma Djoshua kom springande när vi skulle resa och trädde smycken över våra halsar och armar. Det stenhalsband jag fick är nog en av de finaste gåvorna jag fått.
Massajer är ett folk som visar så mycket värme och så mycket glädje. Det är också ett folk vars rättigheter vi borde kämpa för. Deras traditionella levnadssätt är starkt hotat.
Så jobbar vi med nyheter