När Jan som barn gick i skolan var han inte alls intresserad av språk.
– Då var det matte, fysik och kemi som gällde. Språk var bara onödigt tyckte jag.
Ju äldre han blev desto mer intresserad blev han. När Jan gick i pension bestämde han sig för att studera franska, mest för att bevisa för sig själv att han kunde lära sig.
Jan har pluggat det franska språket på egen hand hemma i radhuset och gått på kvällskurser. Han har också rest till Frankrike flera gånger för att förkovra sig. Under en månad gick han på internatkurs utanför Nice.
– Det var dyrt som fan, men var häftigt.
Och under två veckor var han inneboende hos en familj samtidigt som han läste franska på en skola.
– Jag lärde mig mer franska av familjen än vad jag lärde mig i skolan.
Men för ett par år sedan lade Jan franskastudierna på is. Det gjorde han efter att ha hört språkvetaren Lars-Gunnar Andersson berätta om baskiska i Vetenskapradions program Språket.
Jan har sökt, men inte hittat någon som undervisar i baskiska i Sverige. Däremot har han hittat en kurs i språket på linguafone, som han lyssnar på hemma i radhuset på Arnö.
– Baskiska är svårt och krångligt.
Baskiska talas i norra Spanien och sydvästligaste Frankrike. Språket har inget gemensamt med den traditionella spanskan och är helt omöjligt att förstå även om man är bra på det officiella spanska språket. Det är just den utmaningen som eggar Jan att fortsätta förkovra sig.
– Det här är en stor utmaning. Jag har säkert tagit mig vatten över huvudet, säger han och ler.
I min ålder är logiken inte viktigast
Nyköpingsbon Jan Dahlberg, som fyller 75 år i dag, studerar det säregna språket baskiska.– Mina ungar tycker att det är helt meningslöst att jag ödslar kraft på att lära mig ett språk som bara talas av några hundra tusen människor i Spanien och Frankrike. De har rätt – ur logisk synpunkt. Men i min ålder är det inte logiken som är viktigast, utan lusten.
Så jobbar vi med nyheter