I positiva ordalag

Jag vill hellre se ett Jasverige än ett Nejsverige. Med de orden vill avgående moderatledaren Bo Lundgren uppmuntra sörmlänningarna att säga ja till euron, ja till Europa, ja till samarbete och utveckling. I stället för att säga nej, vilket då underförstått kommer att få motsatta effekter. Tillsammans med partistyrelseledamoten Anna Ibrisagic stod Lundgren i ett gathörn i Nyköping och talade sig varm för att Sverige ska byta ut kronan mot euron. Att byta historien mot framtiden.
I ärlighetens namn har de två en hel del att slipa på i sitt framträdande, det kändes inte precis som att de var samkörda. Och faktum är att det inte riktigt känns välmotiverat att, som Anna Ibirsagic, diskutera gränsproblematik i Norrbotten när det handlar om att övertyga sörmlänningarna varför just de ska säga ja.
Men kontentan är det inget fel på. Buskapet är positivt. Ett ja till euron är bra för handeln, för småföretagen och därmed också för jobben. Det håller inte att gå in i framtiden med en politik som går ut på att indirekt sänka löner genom att låta en flytande krona urholka hushållens köpkraft.
Bo Lundgren varnade också för att vaggas in i tron att ett nej till euron innebär ett bevarande av status quo, att saker och ting förblir vad de är. Mycket talar för att han har rätt. Ett nej sätter Sverige på Europas åskådarläktare och utanförskapet lär få konsekvenser, för utvecklingen i landet liksom i vår omgivning när de nya EU-länderna helhjärtat ger sig in i unionen. Är det exempelvis lättare eller svårare att handla med ett land där man slipper valutarisken? Frågan borde inte vara svår att svara på.
Men man behöver inte hålla med Bo Lundgren i alla hans slutsatser om framtidens Europa, grundbudskapet är det viktiga. Euron är bra för Europa, för Sverige och för Sörmland. Den här gången ska vi vara med och bygga framtiden och inte sitta vid sidan om och vänta på att någon annan ska göra jobbet åt oss.