I Ryssland kommer sanningen i andra hand

Arvet från Sovjettiden är ibland uppenbart i dagens Ryssland. Sanningen är fortfarande något som inte gärna lämnas obeskuren. De ryska myndigheterna har dock medgivit att de medvetet underskattat det officiella antalet i gisslan vid terrorangreppet mot en skola i den nordossetiska staden Beslan. Det är anmärkningsvärt. Den ryske presidenten Vladimir Putin har dessutom sagt att den ryska krishanteringen varit bristfällig. Vid tidigare katastrofer, som exempelvis gisslandramat på en Moskvateater 2002, har också viktiga fakta dolts och förtigits av myndigheterna, men det har aldrig erkänts efteråt.
Den här gången är det annorlunda. Det är också en händelse som verkligen skakat det ryska samhället. Det är det värsta terrordådet som drabbat landet under Putins tid som president. Tanken på alla dessa små pojkar och flickor som gick till sin första skoldag för hösten och aldrig kom hem igen, är fruktansvärd.

Putin är en vän av slagord som hårdare tag och kontroll. Det är också sådana löften som givits efter det blodiga gisslandramat: mer kontroll, hårdare bevakning. Ändå är det just bristen på kommunikation och information som varit det mest uppenbara i denna tragedi inte minst inom de ryska myndigheterna. Flera dagar efteråt är det fortfarande mycket som är oklart, eller åtminstone inte officellt rapporterat: Hur många offer som krävts, hur många och vilka terroristerna var, vilka krav som ställts och hur myndigheterna hanterat situationen.
De röster som vidarebefordras i medierapporteringen från Nordossetien ger uttryck för detta. Kritiken mot myndigheterna är hård, misstron stor och upprördheten över bristen på klargörande information uppenbar. Detta öppnar för spekulationer på ytterst lösa grunder och bäddar för allvarliga etniska spänningar i hela norra Kaukasus, rapporter om tilltagande risk för pogromer mot ingusjer, tjetjener och andra folkgrupper har redan publicerats.

Det är troligt att ledningen i Moskva tvingas ompröva mer än sitt säkerhetstänkande efter terrorn i Beslan. En politik som syftar till att sopa obekväma frågor under mattan och sedan med en ökande grad av våldsinsats hålla dem kvar, är i längden förödande. Förtroende går hand i hand med öppenhet. En stat som friserar sanningen för folket underminerar sin egen auktoritet och eliminerar sitt förtroendekapital.