I stället för middag läs Neo
Vad nu det senaste är? Genomläsningen säger mig att det består i tron att vi lever i den bästa av världar. Där årgångsvinet och delikatessen är själva essensen. Till den elit som förstår att ha råd. Att läsa Neo är en underlig baklängesupplevelse. Som att läsa Gnistan, fast spegelvänd, och trettio år senare. Samma trosvissa lallighet, samma mätta ointresse för komplikationen, för livet.
Dyrare tryck dock, finansierat av något med det lämpliga namnet Goldcup AB.
Det blir bättre säger en illuminerad översiktskarta som världsdel för världsdel konstaterar att det blir bättre och bättre i världen. I Afrika blir det bättre för att 97 procent av tanzanierna säger sig ha tillgång till mobiltelefon och i Europa har 46 procent tillgång till bredband. Källorna till det-blir-bättre-överallt-reportaget ha man valt där det passat sig. Det finns alltid statistik som visar att världen är klar.
Någon ser en ny, intellektuell borgerlighet stiga fram, någon annan förklarar att USA visst inte är en ond världsmakt, tvärtom en mycket god världsmakt. Johan Norberg skriver att vi inget har att frukta, Niklas Ekdal åker taxi mot framtiden och jag börjar till sist sneg-la misstänksamt som en gammal vänstervarulv: föreligger här en ironisk konspiration?
Lyckas redaktionen med den ironi som romanen Fint folk misslyckades med här om dagen?
Men nejdå, det är bara övermättnadens dästa tilltal jag hört. Som från tanketomhetens små sovgropar inväntar nästa borgerliga regering, en ny middag och så en lämplig årgång: 2003 Ch Montus Cuvée Prestige. Tyvärr inte riktigt moget förrän mellan 2008-2017.
Det gör inget, jag väntar gärna med bägge delarna.
Uppriktigt sagt, läs Axess i stället. Där tänks det fortfarande, vare sig vinet är moget eller ej, och tvärs över höger-vänsterskalorna. Det tänks och världen är ännu inte riktigt färdig.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!