Igor Papec är född och uppvuxen i kommunen Vareš i Bosnien som då var en del av Jugoslavien. Vareš ligger i bergen och kallades på den tiden för gruvstaden på grund av sina många malmgruvor. Igor Papec utbildade sig till maskintekniker och hann jobba lite som bartender innan krigen som skulle leda till Jugoslaviens upplösning bröt ut.
1994 kom Igor till Sverige där familjen hade släktingar. Han var då 20 år.
– Vi skulle bara hälsa på dem och vara här lite grann tills det lugnade ner sig, berättar han.
Kriget fick dock inte något snabbt slut. Dessutom började Igor trivas i Sverige.
– Det var väldigt trevligt och fint här. Jag träffade vänner.
Bland dem han träffade fanns han blivande hustru Gordana. Igor sökte uppehållstillstånd i Sverige.
– Språket var ju nyckeln för att komma in i det svenska samhället så fort som möjligt. Jag gick runt bland företagen här i Flen och frågade om jag fick praktisera under tiden jag väntade på uppehållstillstånd.
Efter att han i slutet av 1995 fått uppehållstillstånd började han plugga svenska mer intensivt. I studierna ingick ett halvårs praktik som han gjorde på glassfabriken i Flen. Praktiken som glassarbetare i produktionen gav mersmak.
– Jag blev väl omhändertagen här så jag var väldigt, väldigt intresserad av att stanna vilket jag även fick göra.
1997 blev han säsongsanställd och året därefter fastanställd. Han började som maskinskötare och blev sedan teknisk operatör. Under tre år var han facklig ordförande för den lokala livsklubben. Han fick sedan jobb som produktionslinjechef. 2008 slutade han på Unilever och GB Glace och började i stället på Litells med ansvar för all korvtillverkning i Sköllersta i Örebro.
– 2011 fick jag möjlighet att komma tillbaka hem till Unilever i ungefär samma roll som jag hade när jag lämnade. Först var jag linjechef i tre år, sedan var jag operations manager i tre år. Sedan ett år tillbaka sitter jag som fabrikschef.
Förutom att Igor Papec har det övergripande ansvaret för fabriken i Flen sitter han med i två grupper inom Unilever som jobbar med affärsutveckling i Norden och utveckling av koncernens 11 fabriker i Europa.
Igor Papec tror att det finns flera förklaringar till att han på drygt 20 år har lyckats jobba sig upp från praktikant till fabrikschef. Dels har han en stark vilja och dels har företaget gett honom möjlighet till vidareutbildning och karriärutveckling. Dessutom har han haft stöd av personer i sin omgivning.
När Unileverkoncernen 2013 valde ut tio talanger i Norden för att gå en ledarskapsutbildning fanns Igor Papec med bland de uttagna.
– Det var ett väldigt, väldigt bra program som pågick i ett år.
Utbildningen handlade bland annat om betydelsen av att involvera sina medarbetare vid förändringar.
– Jag är väldigt otålig på gott och ont, men oftast vill jag att saker och ting ska levereras helst i går och där jag har framför allt från Aspire-utbildningen lärt mig att alla inte kan springa lika fort. Jag har lärt mig att lägga mer tid och kraft och fokus på att förbereda och involvera ordentligt från början så att alla kan flyttas framåt med jämt tempo.
Igor Papec menar att han anpassar sin ledarstil beroende på vilken situation han ställs inför. Han anser att personalen är företagets absolut viktigaste resurs.
– Det finns ett gammalt kinesiskt talesätt: 'Det finns ingen dålig personal utan det finns bara dåliga chefer.' Det är så jag ser saken. Med rätt ledarskap och rätt informations- och kommunikationsflöde bygger vi ett team som trivs, mår bra och presterar. Vi ska ge folk möjlighet att vara involverade och delaktiga, ge dem möjlighet att ta sitt ansvar. Det är min absoluta prioritering: Personal, personal och personal.
Igor Papec menar att det är viktigt att ha en positiv attityd.
– Vi försöker göra positiva saker så att folk ska vara positiva när de kommer till jobbet och känna vi är en del av någonting större.
Personal som saknar formell utbildning, men som vill utvecklas har möjlighet att få internutbildning.
– I år har vi utbildat 10-12 helt nya maskinskötare som inte hade formell utbildning och i fjol utbildade vi 3 eller 4 tekniska operatörer under samma premisser, säger han.
– Jag själv är otroligt stolt och glad att få vara en del av Unilever business-teamet och det känns som ett andra hem. Företagspolicyn och utvecklingsmöjligheterna är viktiga parametrar, men också att vi tillverkar fantastiska produkter. Glass är uppskattat av många. Likaså att vi har en sustainable living plan där vi inte bara jobbar med den ekonomiska profiten utan vi jobbar med väldigt många fler saker för att göra vår planet till en bättre plats. Det driver mig väldigt mycket.
Hur ser du på framtiden när det gäller karriären?
– Nu har jag bara haft den här rollen i ett år. För att vara ärlig har jag inte tänkt så långt, men den här fabriken behöver lugn och stabilitet så jag skulle nog kunna tänka mig att stanna i den här rollen i 3-4 år. Sedan får tiden utvisa vad som händer.
Trots att han kommer från bergen i Bosniens inland är det havet som är Igor Papecs stora passion. Han försöker lära sig så mycket som möjligt om havet, till exempel om djuren i havet och hur det påverkas av klimatförändringarna.
– Det har fascinerat mig länge. Jag får en otroligt fin avslappnande känsla när jag är i närheten av havet, säger han.
Han reser gärna till Stockholm, Oxelösund, Nyköping och Trosa som ligger vid Östersjön.
– När vi ska på sommarsemester brukar vi åka till Kroatien. Havet är något som får mig att må bra.
Igor Papec har fortfarande nära kontakt med hemstaden Vareš som i dag är en del av det självständiga Bosnien och Hercegovina.
– Jag har väldigt många vänner kvar. Jag brukar åka och hälsa på dem några gånger per år.
I dag är invånarantalet i Vareš dock mycket lägre än innan kriget och stadens näringsliv går på sparlåga. Igor Papec har varit engagerad i vänortsutbytet mellan Flen och Vareš.
– Där har man jobbat med demokratisk uppbyggnad. Vi har bidragit med humanitär hjälp och utbildning i engelska och jämställdhet. Just nu är det projektet vilande, men jag hoppas att vi ska kunna återuppta det snart.