Ikoner från golv till tak
När Eva Horne var liten flicka i Finland brukade hon gå in i en rysk-ortodox kyrka bara för att titta på ikonerna. Många år senare började hon själv att både måla och lära upp andra. I våras skänkte hon 13 ikoner till S:t Botvids kyrka i Oxelösund.
För den oinvigde kan en ikon se statisk och uttryckslös ut i och med att bilderna är så stiliserade, men för den som lärt sig tyda språket öppnar sig en hemligheternas kammare. Bilderna är i själva verket fyllda av symboler och betydelsebärande detaljer.
Eva Horne pekar och förklarar. Hon visar en bild som föreställer gudsmodern Maria, klädd i blått (jordens färg) och rött (himlens färg). Färgerna har något att berätta. Ofta går det också att känna igen bibliska kändisar på bilderna genom att de alltid avbildas på samma sätt. Petrus har till exempel ett stort, lockigt skägg, medan Johannes är så ung att han inte har något skägg alls.
Man får tänka på att när man började måla ikoner i kyrkorna kunde de flesta inte läsa, så de här bilderna var de fattigas bibel. Alla bilder var likadana och på det sättet visste man vilka personerna var.
Eva Horne växte upp i Finland. Hon var bara en liten flicka när hennes pappa dog. Mamman arbetade på dagarna och lämnade Eva på ett daghem där hon inte alls trivdes. Hon smet ut genom porten och satte sig framför ikonväggarna i kyrkan i stället.
Tankarna på att måla fanns tidigt: Eva Horne studerade vid Finlands motsvarighet till Konstfack, på hantverkslinjen. Hon ville bli porslinsmålare, men blev tvungen att avbryta utbildningen eftersom det inte fanns någon som kunde försörja henne. I stället började hon arbeta på tingsrätten i Tammerfors. Sedan kom kärlek, giftermål, barn och så småningom flytt till Sverige
Av sin svärmor fick Eva Horne en ikon och nu väcktes lusten att själv lära sig måla likadant. Hon fick gå i lära hos den holländske ikonmålaren Robert Caluwén, först i Finland och sedan i Sverige. Många andra kurser och studiebesök följde innan det blev dags för den första egna utställningen, 1980. Erbjudandet att undervisa i måleri kom från kyrkan i Oxelösund, som hade sett Evas bilder.
Kyrkan har hjälpt mig uppåt så mycket. Det är därför jag vill ge dem de här ikonerna, förklarar hon.
De 13 bilderna som i våras fick sitt hem i S:t Botvids kyrka visar scener ur Jesu liv. På den första bilden pysslas den blivande gudsmodern Maria om av sina föräldrar, Joakim och Anna. På den sista bilden lämnar Jesus lärjungarna och tas upp till himlen. Däremellen kommer förstås bebådelsen, Jesu födelse, intåget i Jerusalem, korsfästelsen med mera.
Samtliga motiv är traditionella. Ikonmåleriet handlar om att bevara än att förnya. Från de nymålade bilderna i Oxelösund går en obruten linje tillbaka till bilder som målades i katakomberna i Rom när kristendomen ännu var mycket ung.
Ändå sätter naturligtvis varje konstnär sin egen prägel på motivet. Och varje konstnär har sina favoriter.
Änglar! utropar Eva som svar på frågan vad hon helst målar.
Jag tycker så mycket om att måla ängeln Gabriel som kommer med goda nyheter. Och Maria och Jesusbarnet.
Det tog henne tio år att samla ihop bilderna till kyrkans ikonvägg. Då och då hände det nämligen att någon kom och ville köpa en eller annan bild ur serien. Alla möjliga människor köper Evas bilder, till exempel föräldrar som vill ge sina barn en present när de konfirmeras. Svenskarnas intresse för ikoner har ökat de senaste åren.
När jag började med mina kurser i Oxelösund för 20 år sedan var det ingen som visste någonting om ikoner. På senare år har Eva Hornes ögon blivit sämre och hon kan inte längre måla med lika mycket små detaljer. Då får ikonerna bli enklare, eller bara större. Sedan ett par år tillbaka har hon slutat undervisa, men målar gör hon fortfarande hela tiden. Händerna mår inte bra av att vara stilla, förklarar hon. Förutom ikonmålning blir det till exempel norskt rosenmåleri och allmogemåleri. Tack vare bra förstoringsutrustning kan hon både se motiv som hon vill måla av och justera sina bilder i efterhand.
Men färgtapparna i ögonen har jag kvar en sådan tur!
Än i dag vet inte Eva varför hon tycker att ikonerna är så vackra, men hon misstänker att det var färgerna som fick henne att fastna.
Så jobbar vi med nyheter