Inför lagen ska alla medborgare vara lika

Visst går det lika bra med två mammor. Barn som får växa upp i en trygg miljö där det får stimulans och förmåga att knyta an till flera vuxna bryr sig inte om huruvida föräldern är homo eller hetero. Det är först när en bekymrad och fördomsfull omgivning reagerar som problemen börjar uppstå.

Frågan om homosexuella pars möjlighet att ansöka om att få adoptera ett barn, är inte enkel. När riksdagen i morgon tar ställning, och sannolikt röstar för ett ja, sker det efter en öppen och grundlig diskussion i de politiska partierna. Även om riksdagens ledamöter de senaste dagarna har bombarderats med mail från kristna församlingar och enskilda finnas det troligen ett stöd för majoritetens uppfattning bland den svenska allmänheten.
Till bilden hör att 40 000 barn redan idag lever i homosexuella familjer, barn som har kommit till världen i tidigare relationer och som lever under otrygga juridiska förhållanden.
Att det finns en bred uppslutning om så kallad närståendeadoption i de fall där den ena av de biologiska föräldrarna är borta, är en bekräftelse på att homosexuella är lika goda föräldrar som andra. Steget till full adoptionsrätt är således inte långt.
Det största problemet med homoadoptioner är sannolikt vår egen bild av hur en familj ska se ut. Kristdemokraterna, som inte oväntat kommer att rösta nej, gör det med hänvisning till att barnet från början har en mamma och en pappa.
Trots att lika många barn har två mammor och två pappor, syskon och halvsyskon lever kristdemokrater och i viss mån även moderater med en idealiserad bild från den tid då den lilla kärnfamiljen var det enda socialt acceptabla.

Ytterst är det en fråga om likhet inför lagen, inte att avgöra vilka som lämpar sig som föräldrar. Svensk lag ger idag äkta makar och enskilda personer rätt att ansöka om adoption. En homosexuell ensamstående kan med andra ord accepteras som adoptivförälder men inte två personer som vill legitimera sin relation genom ett partnerskap.
Det är inte en mänsklig rättighet att få barn, men alla ska ha rätt att få bli prövade för adoption.
Riksdagens beslut måste vägledas av principen att alla medborgare ska vara lika inför lagen. Det är en regel som inte får tummas på av rädsla och fördomar.