Kulturen för en undanskymd tillvaro i politiken. I går kom ett litet livstecken, när den förre vänsterledaren Lars Ohly pratade om sina ambitioner som partiets nya kulturpolitiska talesperson. Det finns ingen kulturpolitik i Sverige i dag, sade Ohly (P1-morgon, SR P1 29/2). Han tänker helt klart stryka ett nytt lager rödfärg på fanan.
Gärna det – alla kulturpolitiska initiativ än välkomna. Det tas knappast några sådana i dag. När det gäller kulturen har belackarna rätt när de kallar alliansens Sverige för Sverige AB. Ingen i kvartetten verkar se lönsamheten i kulturen, och det är lönsamhet som räknas.
Regeringen Reinfeldt har förstärkt den syn på vårt land som folkhemmet lade grunden för. Rationalism och modernism ska styra. I länder som Tyskland och Italien har kulturen en helt annan plats på politikernas prioriteringslistor. De intellektuella får utrymme och respekt, oavsett om det ger klirr i kassan eller ej.
Vi kan inte hoppas på att regeringen vaknar upp för att Ohly vill diskutera. Ämnet är inte intressant.
Det är en väldigt låg nivå på kulturdebatterna i dag, sade filosofen Jeanette Emt i radions Godmorgon Världen! nyligen (P1 26/2). Är diskussionerna bra kan de vara samhällsavgörande. Det påverkar den ideologiska, demokratiska och intellektuella utvecklingen i samhället, enligt Emt.
Vill man bekräfta hennes tes kan man fundera i tre sekunder på hur den svenska politiken ser ut just nu. Det ideologiska innovationsarbetet är ickeexisterande i såväl det blå som röda lägret.