I Lucas Hnaths "uppföljare" "Ett dockhem 2" tas hon emot av Anne Marie, den gamla barnsköterskan i våningen som är densamma, men inte sig riktigt lik. Inredningen är minimalistisk och funktionell, det är ljust och högt i tak. Borta är den ombonade miljön med stoppade möbler och prydnadssaker. Familjen hon lämnade finns dock kvar. Förutom Anne Marie, även Torvald och hennes yngsta barn, den nu unga vuxna dottern Emmy. Och så förstås dörren, den hon slog igen bakom sig den där dagen år 1879.
Anne Marie, som spelas med stor tyngd och humor av Marie Göranzon, ser direkt att Nora (Helena Bergström) är förändrad. Hon lyser av självförtroende och stolthet över vad hon har åstadkommit. Ett självständigt liv, med egna pengar och inflytande i samhället. Hon är författare, under pseudonym skriver hon böcker om kvinnor för kvinnor. Hennes mest framgångsrika bok rymmer stark kritik mot äktenskapet, och har inspirerat massor av kvinnor att lämna sina män. Nu har Nora slagit i glastaket. Patriarkatet ger igen. En hämndlysten domare, vars fru har lämnat honom på grund av boken, har nosat upp att Nora är författaren bakom pseudonymen och att Torvald aldrig ansökte om skilsmässa som han lovade. Att Nora fortfarande är gift med Torvald betyder att hennes självständighet inte existerar, och att hon har begått brott som skrivit på kontrakt och annat i eget namn. Det är därför hon har kommit tillbaka, för att kräva att skilsmässan blir av.
Anne Marie lyssnar på Noras svada, levererad av en kraftfull, rolig och trovärdig Helena Bergström. Hon förfäras Noras frispråkighet och ger uttryck för skepsis och klander. Hon ställer till slut den oundvikliga frågan om hur Nora kunde lämna sina barn och svika Torvald. Själv har hon inte haft så mycket att välja på annat än att lämna bort sin egen dotter för att ta hand om Noras barn, eftersom hon inte som Nora, har en rik far. Anne Marie vill inte hjälpa Nora att förmå Torvald att ansöka om skilsmässa. Hon tycker att det vore bra om Nora och Torvald träffades och pratade, och tycks bära på en förhoppning om att det ska gå att vrida klockan tillbaka.
Då kommer Torvald oväntat hem. Och han har också förändrats. I Philip Zandéns gestaltning är han en lågmäld, eftertänksam och ganska sympatisk man, som har hunnit tänka en hel del på varför Nora stack. Nu anklagar han henne för att vara feg, varför stannade hon inte kvar och kämpade tillsammans med Torvald?
Men det är först när dottern Emmy dyker upp som Nora släpper fram skuldkänslorna och börjar vackla något i sin starka kritik av just äktenskapet som institution. Emmy ska gifta sig och har en vision hur ett äktenskap kan gynna båda parterna.
"Ett dockhem 2" är iscensatt med lätt handlag och tunga skådespelarinsatser. Föreställningen är oavbrutet underhållande och man bara måste tycka om den. Den brännande frågan om att lämna sina barn tillåts inte stå i centrum. Moderskapet är så förknippat med den traditionella kvinnorollen, och Nora måste frigöra sig från den för att komma vidare. Nu fungerar "Ett dockhem 2" lite som den där dörren som spelar en så viktig roll på scenen. Med sina fyra, olika perspektiv öppnar den upp för egna reflexioner om kvinno- och mansroller, föräldraskap, ansvar klass, val och frihet. Dock visar Helena Bergströms Nora tydligt att kvinnor fortfarande, 140 år efter det att "Ett dockhem" hade premiär, måste föra sin kamp för egenvärde och sin självständighet i relation till män och barn.