Inget solidariskt med att bo i slummen

Det är inte enkelt att nå fram i mediebruset. Varje dag skickas hundratals pressmeddelanden till redaktioner runt om i landet. Bara några få blir nyheter. För att väcka redaktionernas intresse måste pressmeddelandet ha ett tydligt nyhetsvärde men skrivas kort och kärnfullt. Håll kvar tanken i huvudet.
Integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) arbetar lite på samma sätt. Hon värjer inte för att presentera förslag till lösningar på svåra problem. Ibland hamnar Sabuni rätt, ibland hamnar Sabuni fel. Gårdagens förslag om att riva delar av miljonprogrammet kommer utan tvivel att diskuteras, att analyseras (DN 20/3).
Miljonprogrammen är inte vilka bostäder som helst. De är symbolen över en del av folkhemmet som visade sig vara ett fuskbygge. Lägenheterna byggdes för att familjer med lägre inkomst skulle få lyxen att bo med kyl och frys. Tiderna förändras. I dag förknippas miljonprogrammen varken med framtidstro eller modernitet. Folkpartiet har tvärtom identifierat 156 bostadsområden runt om i Sverige där utanförskapet är extra stort.
Sättet att peka ut särskilda bostadsområden är inte oproblematiskt. Även i områden med hög arbetslöshet och hög kriminalitet finns många goda, inte sällan frivilliga, krafter som gör viktiga sociala insatser. Det tål att påpekas.
Däremot finns ett samband mellan boendemiljö och brottsstatistik. Slitage och skadegörelse på allmänna utrymmen är ett större problem i områden som kännetecknas av många hyresrätter och få bostadsrätter. Om man äger en del av sitt boende ökar incitamenten att vårda gemensamma inventarier. Det tål också att påpekas.
Alla har inte möjlighet att äga sitt boende. Nyamko Sabuni vill därför skärpa kraven på fastighetsägare vars fastigheter håller på att förslummas. Folkpartiet kan dessutom tänka sig att skjuta till upprustningslån på upp till 20 miljarder kronor. De områden som inte går att rädda bör däremot rivas.
Till syvende och sist är det individens ansvar att skapa en bättre miljö i sitt bostadsområde. Sabunis förslag visar dock att regeringen är beredd att börja ta i problemen. Om inget görs kommer den samhälleliga kostnaden att bli betydligt högre än 20 miljarder.
Vad säger då oppositionen? I ett pressmeddelande är Kalle Larsson, bostadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet, kritisk till att förslaget gör förorten mer attraktiv. Blir upprustningen verklighet finns risken för att medelklassen flyttar tillbaka till miljonprogramsområdena. Man kan hoppas att Larssons tragikomiska argumentation är ett resultat av att han vill slå sig fram i mediebruset. Så lär dock inte vara fallet. I Vänsterpartiets Sverige är det mer solidariskt om låginkomsttagare bor kvar i slummen.