Innan du gör ditt val, tänk efter vem du är

I somras bevistade vi som vanligt missionsauktionen på Vårdö i Ålands skärgård, för att ropa in färska grönsaker och hembakat bröd. Det enda som var annorlunda från året innan var priserna.
Får jag två euro för potatisen, hojtade auktionsutroparen, och höll upp en liten påse vita knölar framför de hugade spekulanterna. Skärgårdsborna verkade allt lite ovana och höjde raskt priserna till både tre och fyra euro. Själva kom vi hem med 2 kilo potatis, två purjolökar och en ålandspannkaka, inropat för 12 euro motsvarande ca 110 kronor. Vi tröstade oss med att pengarna gick till välgörande ändamål.
Frågan om en svensk anslutning till EMU och den gemensamma valutan kan tyckas handla om ekonomi men har egentligen ganska liten ekonomisk betydelse. Den slutsatsen måste man dra efter att ha lyssnat på den senaste tidens intensiva debatt mellan ekonomer på båda sidor.
Motståndarna till EMU hävdar ofta att Sverige förlorar ett viktigt instrument att påverka den ekonomiska utvecklingen genom att avsäga sig räntevapnet. Det är förstås rätt i teorin men säger i praktiken ingenting. Vad är i så fall förklaringen till att svenskarna har förlorat i köpkraft jämfört med omvärlden, samtidigt som vi har kunnat föra en egen penningpolitik? Ekonomiska experter vet egentligen ganska lite om ekonomi. Det vore inget problem om de bara kunde låta bli att försöka förklara allting på grundval av det lilla de vet.

I Sverige har den ekonomiska debatten en makroekonomisk slagsida. Men svenskt välstånd hänger uppenbarligen inte i första hand på om vi kan sänka eller höja räntan, utan på vilket samhällsklimat vi kan skapa för att människor ska vilja starta företag, utbilda sig lite mer och anstränga sig lite extra.
Frågan om Sveriges anslutning till EMU är i första hand en politisk fråga, inte en ekonomisk. Det handlar inte enbart om att ge finansminister Bosse Ringholm en röst runt bordet i kretsen av övriga EMU-länder. I grunden handlar det om värderingar, vad vi vill åstadkomma i ett utvidgat EU med en gemensam valuta, och hur vi vill att samhället, Sverige och Europa, ska utvecklas.

EMU-frågan splittrar både det politiska och ekonomiska etablissemanget vilket gör det svårare för den som är osäker att orientera sig i det ständiga informationsflödet. Men några särdrag kan urskiljas redan nu.
EMU-anhängaren är ofta en person som tycker att samverkan är bra för att det leder till stabilitet och är en garanti för att bevara freden i Europa. Hon eller han har en positiv syn på den svenska kulturen och kulturarvet, som inte bara kan hävda sig utan också utvecklas med ett ökat internationellt utbyte.
Motståndaren däremot tenderar att ha större tilltro till staten än till individen, är mindre förändringsbenägen och dammar gärna av nationalpopulistiska argument.
De hävdar, kanske med rätta, att den svenska staten får mindre makt över den ekonomiska politiken om vi går med i EMU. Men är det en nackdel kan man fråga sig?

Debatten inför folkomröstningen kommer sannolikt att föras med ekonomiska argument med tvivelaktigt bevisvärde från båda sidor. Inför ställningstagandet i folkomröstningen om EMU bör du tänka efter vem du är och om du tror att det är positivt eller negativt med ett ökat närmande till Europa.