I takt med de sociala mediernas genombrott har olika delar av oss själva smält ihop till en gråzon. Den som inte gör aktiva val på sitt användarkonto, låter ytligt bekanta se hur nyårsfesten blev och vilken färg man hade på flugan. Likadant fungerar det åt andra hållet. Människor, som du kanske inte ens gillar, går offentligt med i grupper för alla som tycker om att ha sex på morgonen. När bad vi andra om att få veta?
Nåväl. Forum som Facebook bygger i alla fall på frivillighet. Flyter gränserna mellan privat och offentligt ihop lite väl mycket finns möjligheten att dra sig ur. Därför är det synd att sociala medier får dominera hela debatten om integritet på internet. För ännu värre är tjänsterna som erbjuder vem som helst att ta reda på hur du bor. Nätet kryllar av virtuella adressregister – kompletta med nytagna bilder av bostäder.
Tveklöst. Till en början kan tjänster som Hitta låta riktigt bra. Min egen nyfikenhet gjorde till exempel att jag på några sekunder kartlade flera kända individers privata sfär. Plötsligt blev det möjligt att ta reda på vilken färg partiledaren har på sin husfasad. Om någon känner för det kan de göra samma efterforskningar på mig. Trots att ingen av oss har valt att ge vår tillåtelse – eller skaffat någon form av användarkonto.
Bristen på frivillighet får nu allt fler att reagera. Tidigare riksdagsledamoten Anne-Marie Ekström (FP) tillhör dem som blivit förbannade av att få se trädgården bli fotograferad. När Ekström kontaktade Datainspektionen i ärendet fick hon dock ett vägledande svar: adressajterna omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen. Det gör att personuppgiftslagen inte gäller (Politikerbloggen 4/1).
Något förbud mot fotografering av privat egendom är naturligtvis inte rätt väg att gå. Däremot är det aningen tragikomiskt att yttrandefrihetsgrundlagen - utarbetad för att garantera medborgarens grundläggande rättigheter - numera används som en ursäkt för att ta bilder av hennes äppelträd. Var ligger friheten i det?