Integrationsarbetetär ett jobb för oss alla

Vi som bor här är alla sörmlänningar. Vi är Arnöbor, Ålbergabor eller Brandkärrsbor även vi som flyttat hit. Några av oss från Småland, några från Uppland. Andra från Irak eller från Chile. Det märkliga är att just den där sista detaljen, var vi bott eller inte bott tidigare, spelar så stor roll för våra möjligheter i samhället, det samhälle vi alla delar och underhåller. Vi strävar alla efter att skapa oss ett så gott liv i en så bra och så trygg miljö som möjligt. Men förutsättningarna är så olika.
Ibland gnälls det mest i onödan på att människor ställs inför så många valmöjligheter i samhället. Det verkliga problemet berör dem som aldrig ges något val. Problemet stavas misslyckad integration.
Den svenska integrationspolitiken är misslyckad. Det tycker inte bara professor Masoud Kamali, som intervjuades i lördagens SN. Det tycker även Integrationsverket, vars senaste rapport är en bister läsning om hur få av alla välmenande ord omsatts i reell handling.
Det största ansvaret står så klart att finna hos den regering som styrt landet de senaste 70 åren, med två alltför korta undantag. En regering som vältaligt ordar om det stora integrationsbehovet i samhället och i nästa andetag spelar på fördomar om utländsk arbetskraft, får oundvikligen akuta trovärdighetsproblem.

Det är dock inte hela sanningen. SN:s reportageserie Olika villkor, vars andra del ni läser i dagens tidning, sätter angelägna ämnen i fokus. Vi måste våga rannsaka oss själva. Det är vi som möjliggör integrationen infödda och inflyttade, arbetstagare och arbetsgivare, myndigheter och medborgare. Inga samhällsaktörer har gjort tillräckligt för att underlätta integrationsprocesserna, konstaterar Integrationsverket med rätta. Mest av allt handlar det om de strukturella hindren på arbetsmarknaden. Att människor med visst ursprung, viss brytning eller vissa religiösa symboler har en sämre chans än andra att få de jobb de är kvalificerade för, utgör ett grundläggande allvarligt systemfel. Detta medför andra integrationsproblem som boendesegregation, bidragsfällor och utanförskap.

För att fler människor ska känna sig riktigt hemma i det samhälle vi delar måste diskriminerande hinder på arbetsmarknaden identifieras och elimineras. Vi måste se varandra som individer, inte som schabloner i olika kollektiv. Annars förstärks endast segregationen och diskrimineringen oss sörmlänningar emellan. Då står vi alla som förlorare.