Jag är ett hopplöst fall vid spisen
Genom hela min livstid har jag hört att man ska uppmuntra sig själv, att man ska tala om för sig själv att man kan. Jag har försökt, det har jag verkligen, men nu har jag tvingat mig själv att inse den bittra sanningen: Jag är ingen kock!
Tro nu inte att detta är en förhastad slutsats, för det kan jag lova dig att det inte är. Jag har alldeles för länge blundat för sanningen och gjort allt som stått i min makt för att hålla kockdrömmen vid liv. Fast även dessa försök sprack efter ett tag, jag menar: inte ens jag är så otroligt lättlurad.
Matlagningsprogram har blivit en riktig fluga på senaste tiden. Varenda kanal visar ju minst ett matlagningsprogram i veckan. Tina Nordlund, Nigella och Jamie Oliver är bara ett par exempel. Vem skulle inte vilja kunna laga mat som dem? Matlagning ser ju så lätt ut på tv, varför kan inte bara maten bli lika god när man ger sig på ett försök hemma i egna köket.
Min egen personliga tv-kockfavorit är Jamie Oliver, Den nakna kocken.
Varenda gång han är på tv sitter jag som klistrad i min tv-soffa. Allt han gör ser ju så gott ut (dessutom väldigt lättlagat) och eftersom jag ändå måste vara en ganska lättlurad människa slutar det alltid med att jag skriver upp recepten till det han
lagar. Mest i tron att jag en dag ska lyckas tillaga någon av de delikata rätterna han gör.
En dag hade jag till och med lurat mig själv så pass mycket att jag skulle ge mig på ett försök med en av hans desserter: Lime- och basilikasorbet. Mums, jättegott tänkte jag, och dessutom så tar det bara en halvtimme att göra. Men oj så fel jag hade! Det började redan i jakten på ingredienserna. Efter ett par timmars letande på Ica och Konsum hade jag till slut fått tag på allt som ingick. Helt slut och trött kom jag så småningom hem med matkassarna: som tur är skulle rätten ju bara ta en halvtimme att vispa ihop. Men även här hade jag misstagit mig
rejält. Limeskal skulle rivas,
basilikaknippan hackas och dessutom skulle allt stå i frysen i minst tre timmar.
Men men, tänkte jag, när jag ändå har börjat kan jag lika gärna slutföra. Visst slutförde jag och ställde in sorbeten i
frysen, men när jag sedan efter ett antal timmar kom för att beskåda min vackra, ljusgröna sorbet upptäckte jag genast att något var fel. Sorbeten var inte ljusgrön utan äckligt mossgrön. Fortfarande med lite hopp kvar tänkte jag att man inte ska låta sig luras av det yttre och smakade försiktigt lite grann. Det var ett stort misstag. Jag har nämligen aldrig ätit något så vidrigt. Orsaken visade sig visst vara lite för mycket basilika. Vem kunde ana att en knippa basilika inte var hela krukan?
Detta är inte det enda riktigt urusla försök till matlagning som jag har gjort. Men för att göra många långa historier lite kortare räcker det kanske med att jag säger att jag inte längre får vara med och laga maten när jag och mina vänner gör middag.
Jag är numera degraderad till att duka bordet. Om jag har riktig tur och vi lagar pasta kan jag kanske få koka vattnet, fastän jag faktiskt kan koka pasta (och steka köttbullar!).
Ja, hade jag inte redan insett mitt öde innan jag skrev det här så måste jag väl nu ändå ha förstått att jag är ett hopplöst fall.
Så jobbar vi med nyheter