Den här sommaren har jag lärt känna en ny stad. Första gången jag klev av Stockholmståget och vandrade ner mot redaktionen på Fruängsgatan förundrades jag av hur fint det var i Nyköping. Jag tittade på varje byggnad och funderade över historien bakom. När och varför byggdes det här huset? Vilka har bott eller jobbat i det där specifika fönstret? Kanske lurar någon av Östers byggnader på en faslig spökhistoria eller en tragisk romans?
Just den här veckan har jag jobbat kvällar. Eftersom det inte går några tåg hem har jag sovit hos min farfar som bor här i staden. Före jobbet en dag åkte vi ut till Gamla Oxelösund för att äta lunch.
Och visst svävade samma tankar upp i huvudet på mig när vi kom fram till den gamla sjömanskrogen med sin fina skärgårdsutsikt. Men den här gången behövde jag aldrig fundera. Min farfar är nämligen ett vandrande historielexikon. Han vet allt. Och jag lyssnar mer än gärna när han berättar att det faktiskt tog två dagar att ta sig till Stockholm för hundra år sedan och att den bekvämaste, och snabbaste vägen, var över vattnet. Då åkte båtarna som ett pärlband genom farleden i Oxelösund medan det under vår lunch endast passerade fyra segelbåtar.
Tiden är märklig. Och det är något med somrarna som får mig att törsta efter historier från både dåtid och nutid. Det här är mitt första jobb som journalist. Och under de här veckorna har jag lärt mig allt från varför den biologiska mångfalden är viktig, till att SSAB är en förkortning för Svenskt Stål AB. Men jag kommer behöva jobba många år som journalist och läsa många fler böcker innan jag är lika allmänbildad som min farfar. Tills dess får jag nöja mig med att fundersamt promenera hem från jobbet, en sval sommarkväll under en lysande måne och fantisera om hur sjörövare smyger sig in i Nyköpings hamn. Och det är kanske inte heller en dålig historia.
VIK REPORTER viktoria.sahl@sn.se 0155-25 68 30