Jag drömmer mig tillbaka till 2003
Det är väl alltid så att alla lyser upp lite när våren börjar kika fram efter de kalla månaderna. Men den här våren var alldeles speciell i mina ögon. Den hade alla förutsättningar att bli en riktig toppenvår. Sista terminen på högstadiet, solen lyste ofta och länge och alla mina förhållanden var lugna som filbunkar. Allt var perfekt.
Man drog in till stan när skolan hade slutat, gled upp till pappas lägenhet, käkade lite mat, struntade i att ta med sig en extra tröja när man gick ut för att träffa vännerna. Jag och mina trogna vapendragare kilade runt lite, njöt av solen, skrattade, träffade fler polare, var ute senare än på många månader. Det var även streetdance för hela slanten under de första soliga månaderna år 2003.
På helgerna hade man utefest eller hängde på Slakthuset om det fanns något evenemang som lockade. Drog till den ovannämnda lägenheten med en polare, snackade, tog det lugnt innan man till slut gick och lade sig.
Knatade iväg till Hemköp följande morgon för att inhandla lite frukost som ibland avnjöts i solen på balkongen. Vännerna var den viktigaste faktorn denna våren. Jag skulle inte ha blivit förvånad om mamma hade fått för sig att jag hade flyttat hemifrån, så lite tid som jag spenderade i hemmet. Men jag hade helt enkelt inte tid, jag ville leva livet för en gångs skull, och det rejält.
Det blev ännu varmare och våren gick mot sommar. Jag slapp min skolplikt och syrran tog studenten. Midsommaren spenderades på Gotland hos kusinen. Än så länge hade sommaren börjat ganska mjukt, man latade sig på en filt ute på gräsmattan med bästa vännerna. Skrattade mycket. Livet var härligare än på länge.
Tog cykeln och trampade iväg till badet när värmen blev för tryckande. Tog en glass i hamnen, fest nästan varje helg. Picknick på vallarna, kubbspel hemma på baksidan. Långa, mysiga pratstunder på altanen om nätterna. Sov till tolv ett, åt frukost på verandan, spelade fotboll barfota med grannarna.
Jag minns en av de roligaste stunderna under sommaren speciellt. Jag och två av mina bästa vänner var inne i nästan varje klädaffär i hela Nyköping, tog enbart plagg som vi annars aldrig skulle kunna tänka oss att sätta på oss med till provrummen och provade alla i olika kombinationer med glada skrik och skratt som följd.
I slutet av sommaren var det Spanien, Gran Canaria, som väntade. En hel vecka med 56 plusgrader i solen och 29 om kvällen. Bruna ben utlovades med garanti.
Jag vet att jag länge kommer att kunna blicka tillbaka på de här månaderna och bara känna en enorm känsla av lycka och välmående. Eftersom jag förgående år hade haft det lite struligt så var detta ett skönt avbrott från allt dumt. Att jag är evigt tacksam alla mina älsklingar för att de förgyllde mina dagar behövs egentligen inte nämnas, men jag gör det i alla fall.
Nu är det dags att blicka framåt, mot den kommande våren och sommaren. Så fort solen är framme är det fram med shortsen, leta upp vännerna och leva livet som gäller, ännu en gång.
Så jobbar vi med nyheter