1923 genomförde den första kvinnan Vasaloppet. Samma år föddes Mary. Hon växte upp med bror, mamma och pappa på arrendatorsgården Årdala utanför Flen och började arbeta efter sexårig folkskola.
– Min första plats var hos en präst i Nyköping. I Bettna var jag också piga, som vi sa på den tiden. I Flen var jag på täckindustri, under krigsåren sydde vi papperstäcken till militärer, minns Mary.
På dans mötte hon Elis. Året var 1941. 1944, när andra världskriget fortfarande rasade i Europa, väntade hon deras första barn.
– Jag blev med barn innan vi gifte oss. Hans föräldrar var frireligiösa så det var stor skam.
Mary flyttade till Baggetorp vid sjön Båvens sydspets, till gården som Elis föräldrar arrenderade av kronan. Hon och Elis bodde på nedre plan i ett litet tvåvåningshus, uppfört som stall på 1700-talet. Svärföräldrarna bodde på övre plan.
– Det var lite konstigt att flytta in. Men vi hade aldrig några besvär av varandra, säger Mary.
Efter sex år flyttade hon och Elis in i ett större, renoverat hus, intill hennes svärföräldrars. De hjälptes åt med gårdens sysslor och med barnen. Elis övertog arrendet efter sin far och köpte senare gården av kronan.
– Skulle jag leva om mitt liv skulle jag bli bonnkäring igen, men på samma villkor som då – med gemensamt arbete.
Familjen utökades med ytterligare tre söner. Och 1957 – på Marys 34-årsdag – föddes dottern Margareta.
När Margareta var tio började Mary arbeta utanför hemmet. Hon var med och startade kommunala lekskolor i Råby, Runtuna och Ripsa.
– Det var jättekul! Barnen var så härliga på den tiden, säger Mary och tar ner en svartvit gruppbild från köksväggen.
Elis slutade med djurhållning, sålde gården till sonen Stefan och var sina sista yrkesverksamma år kyrkvaktmästare i Ripsa. Mary arbetade på förskolor tills hon uppnått pensionsålder.
1999 dog Margareta. Hennes död blev en stor och smärtsam förlust för Mary och Elis.
– Elis fick också cancer. Jag tror han sörjde sig till den när hon gick bort.
Elis dog år 2000. Sedan dess bor Mary ensam. Men hon har inte ett ensamt liv. Sonen Stefan bor i huset intill, hon har nära kontakt med sin stora familj, har vänner i livet och bekanta i PRO, SPF, Råby IF och hembygdsföreningen. Och hon har Rune, sin särbo.
– Första gången jag såg honom var på hans bröllop, han gifte sig med en kusin till mig. Vi höll sedan ihop familjevis. För sex år sedan, när både han och jag blivit ensamma, kom vi överens om att vi kunde resa ihop. Och så har det blivit.
De har följt med på utflykter arrangerade av Rönö församling. De reste till Kanarieöarna när Mary fyllde 85. De åker i slutet av november på kryssning med Cinderella.
Marys drömresemål är Island. Men det kanske får förbli en dröm.
– Jag tror faktiskt inte att jag orkar åka.
Säger 90-åringen som fortfarande dansar med PRO, cyklar sommartid, åker längdskidor vintertid och dagligen går stavgång.
– Ja, min vardag är jäktig, säger Mary. Hon skrattar och drar sedan en suck.