– Här har vi något som säger mycket om mig, säger Bengt när han kliver in i vardagsrummet.
I den ena bokhyllan samsas politiska skrifter och biografier om svenska politiker, bland andra Olof Palme, Anna-Greta Leijon och Tage Erlander. Bengt är uppvuxen i brukssamhället Forshaga i Värmland.
– Jag var arbetarpojke och såg uppskiktningen av elever i småskolan, säger Bengt som i tonåren var ordförande i Socialdemokratiska ungdomsklubben i Forshaga.
Väggarna hemma hos Bengt skvallrar om ett stort konstintresse men också ett kärt familjeliv med porträtt på barn, barnbarn och barn barnsbarn. Äldste sonen Anders är konstnär och bildlärare. I köket hänger ett släktträd som dottern Kerstin förgrenat.
– Min far, mina barn och barnbarn är musikaliskt eller konstnärligt begåvade. Mig har generna hoppat över. Jag fick bara gåvan att tycka om musik och konst.
Längs tapeten växer en stjälk med blad och färgglada kulor - en gåva han fick av Kerstin på 80-årsdagen. Där står livshändelser: "Börjar på allvar med politiken", första barnbarnet föds" och "slutar efter 40 år inom ASEA koncernen." Bengt visar ett tidningsurklipp från sin tid som personalchef i Ludvika. Här var han dessutom ledamot för Centerpartiet i kommunfullmäktige och lokal kändis.
– Folk sprang på en på stan och ville prata så man fick aldrig vara ifred, säger Bengt och ler.
1992, för att komma närmre barnen och undan den relativa offentligheten flyttade Bengt till Nyköping. Rubriken löd: "40 år i verbal tjänst är nog."
– Jag hade löneförhandlat, rekryterat, hållit politiska tal, dessutom tjänstgjort som lärare i samhällslära, svenska och matematik i Ludvika. Jag tyckte det var nog.
– Men jag lyckades inte riktigt för jag åkte på att bli ordförande i SPF, skrattar Bengt och syftar på ordförandeposten i Sveriges pensionärsförbund i Nyköping.
Han har skrivit en rad insändare genom åren. Han läser upp den om vilka faror som lurar med att bli äldre.
– "När fan blir gammal går han i kloster", inleder Bengt som syftar på att många inte längre frestas att leva rövare utan rullar ihop sig till en igelkott och kapitulera inför åldrandet. En divis han inte lever efter. Varje onsdag går han på vattengympa, och han håller kontakt med vänner via Facebook.
– Sedan skriver jag synpunkter på politiska spörsmål. Så man behöver inte torka in även om man är 85 år, ler Bengt.
Även om åldern tar ut sin rätt.
– Jag har haft, och har ett rikt liv jag. Så jag är nöjd, det är bara höften som irriterar mig.