Maria är en av alla de lärare som hamnade mitt i en av skol-Sveriges största omorganisationer. Fyra högstadieskolor i Nyköping skulle bli en, uppdelad på två enheter.
Ett enormt arbete och mängder av förändringar startade.
– Jag förstår att jag och mitt arbetslag inte kunde ha helhetsgreppet. Men vi hade byggt upp en fungerande verksamhet som bara slängdes. Jag upplevde ett lärarförakt från högsta ledningen med attityden "det här begriper ni inte". Vi var många som hade önskat att de bollat mer med oss, säger hon.
Maria Rasmussen hade varit på akuten för yrsel någon gång tidigare. Under stress tänkte hon "det är bara tillfälligt, det blir snart bättre". Men när hon insåg att slitet inte var värt något, när hon inte kände ledningens förtroende, då blev det en livskris.
– Jag vaknade en morgon och hela rummet snurrade. Jag trodde att det var influensa. Efter en vecka var jag bättre och gick till jobbet. En kollega sa "vad kul att du är tillbaka, hur mår du?". Då började jag bara gråta. Jag gick hem och grät i ett par veckor. Sedan sov jag i några veckor och sedan promenerade jag mycket.
"När jag säger nej vill jag ju egentligen säga ja för andras skull."
Hon sjukskrevs några månader för utmattning, och tog sedan ut komptid för att inte behöva jobba mer än halvtid under en längre period.
– Samtalen med en beteendevetare var bra. Men jag jobbar fortfarande för att inte falla in i gamla mönster. Jag tror att musiken kanske hjälpte mig att hålla längre än andra. Man går upp i musiken med hela kroppen.
Att det främst är kvinnor som drabbas av utmattningssjukdomar tycker hon inte är konstigt.
– Vi är fortfarande offer för könsroller. När jag säger nej vill jag ju egentligen säga ja för andras skull. Det tror jag är mer vanligt hos kvinnor. Men jag kan se nu att om jag tar på mig att hjälpa någon och sedan måste säga nej så är det inte ett så stort problem för dem som jag föreställt mig.
Maria tycker att hennes närmaste chef lyssnade på henne, men kanske inte gjorde så mycket konkret. Resurser behöver pytsas in, anser hon, och mer tid läggas på barnen, inte dokumentation.
– Och det är för mycket skitsnack om skolan och lärare. Jag älskar att vara lärare, det är fantastiskt roligt. Men det är ingen bra arbetsmiljö och man ska inte behöva trolla med knäna.