Jag har sett Maud Olofsson i morgontofflor
En del yrvakna i pyjamas, andra klädda som om det vore dags för avfärd, med packad resväska. Partistyrelse, ombud, journalister och andra hotellgäster, reagerade som man ska göra och ringlade ner i brandtrapporna för att samlas på gårdsplanen.
Bara för att konstatera att det var falskt alarm. Alla tycktes vara lika förvirrade och uppskärrade av brandlarmet. Alla kände obehag av brandbilens och ambulansens närvaro. Det hade kunnat vara på riktigt. Att stå inför en potentiell fara som denna, blev för mig också en påminnelse om att alla människor, hög som låg, inte gör någon skillnad, när det verkligen gäller. Devisen Lika villkor, gick som en grön tråd genom centerstämman i Helsingborg. Det var en centerstämma med ett parti som står mer samlat idag än på mycket länge. Kanske beror det på det omfattande och ibland omständliga interna arbetet som har genomförts för att hitta tillbaka till partiets kärnvärden. Rikspartiet drar nu nytta av den potential som centerpartiet har på det lokala planet och börjar sakta bygga upp ett modernt centerparti. Och inte nog med det.
Målet är att Maudernisera Sverige som det står på en av partiets kampanjknappar. Centerpartiet går allt mer från att vara ett pragmatiskt parti, till ett idébärande parti som vilar på en socialliberal grund. Grundbultarna i centerpartiets politik är lika villkor? mellan människor och mellan regioner - miljöhänsyn och decentralisering. Nu återstår att göra politiken konkret och tydlig, anpassad till det moderna samhällets krav. Och man är på god väg. Exempel på det är den nya familjepolitiken, synen på homoadoptioner och en öppnare attityd i flyktingfrågor. Att höra förre partiledaren Thorbjörn Fälldin, som bevistade en centerstämma för första gången sedan 1985, svara på journalisternas frågor, blev en bekräftelse på att centerpartiet har förändrats. Medan Fälldin försvarade vårdnadsbidraget, konstaterade Maud Olofsson att det kändes skönt att överge hemmafrumodellen.
Två partiledare från olika generationer. Trots allt finns det mer som förenar än som skiljer. Fälldin och Olofsson är två engagerade politiker som kämpar för individens rätt att få växa och utvecklas efter sina förutsättningar.
Det är också grunden till den kritik som de båda riktar mot socialdemokratin. Det finns visserligen saker som förenar socialdemokrater och centerpartister. Det finns en gemensam misstro mot överheten och ett hjärta som klappar för den lilla människan. Men där upphör likheterna. Det starka samhället som socialdemokraterna har velat bygga har samtidigt blivit deras maktbas. Starka individer ses därför som ett hot.
Fälldins stora framgångar berodde på att han lyckades sätta fingret på storebrorsamhällets konsekvenser. Den grundläggande samhällskritiken som Fälldin levererade för 30 år sedan, nämligen att samhället kväver individen, finns fortfarande kvar. Innan Maud Olofsson slog klubban i bordet för att avsluta centerstämman, utmanade hon Göran Persson på en debatt, säg tid och plats och jag kommer, lovade Olofsson. En sådan inbjudan kan Persson knappast tacka nej till om det ska bli en valrörelse på lika villkor.
Så jobbar vi med nyheter