Onsdagen den 28 september 1994 gjorde sig Norlin som vanligt redo att cykla till sitt arbete på Marinförvaltningen på Gärdet i Stockholm. Radion stod på när han åt sin frukost i köket i lägenheten på Lidingö. Plötsligt bröt Ekot för en extrasändning. Nyhetsuppläsaren meddelade att passagerarfärjan hade sjunkit.
– Jag reagerade enormt kraftigt, särskilt eftersom jag hade säkerhet som specialengagemang inom försvaret.
Lasse Norlin blev engagerad i sin profession, som ansvarig för driftsäkerhet för marinens övervattensfartyg. Han deltog bland annat i ett Estonia-möte vid Meyervarvet i Tyskland, där Estonia byggts.
Han blev också personligt engagerad – dels för att han på sin fritid konstruerade fritidsbåtar och hade kontakt med kompetenta inom sjösäkerhet och sjörätt, dels för att han själv förlorat en 18-årig dotter vid en trafikolycka. Dessutom mindes han i detalj hur det var att som 18-åring befinna sig på kryssaren Gotland i sydlig storm nordost om Gotland.
– Vågorna var över 10 meter höga och fartyget krängde 45 grader. Jag höll i mig och var rädd, men inte skräckslagen.
Som en följd av sitt Estonia-engagemang förtidspensionerades Lasse Norin från sin tjänst vid FMV – Försvarets materielverk – men fortsatte söka förklaring och svar kring katastrofen. Numera bor han i Nyköping och har – förutom bostaden – ett konor, i vilket han främst arbetar med frågor rörande fritidsbåtar, men också har flera hyllmeter dokumentation kring Estonia.
I måndags kväll – när Lasse Norlin såg SVT:s nyhetssändning – fick hans Estonia-engagemang nytt bränsle. Programmet rapporterade att det under dagen hållits ett seminarium i riksdagen där Estoniagruppen upprepade kravet att skeendet ska dokumenteras ordentligt.
– Jag kan inte släppa det här. Med den profession jag har kan jag inte blunda, säger Lasse Norlin när han kommer till SN:s redaktion.
Enligt den internationella haverikommissionen berodde olyckan på att bogvisirets lås och fästen slets sönder.
– När bogvisiret slets loss öppnades lastrampen och drogs ut, vatten strömmade in och fyllde lastdäcket varvid fartyget snabbt förlorade all stabilitet. Estonia saknade både kollisionsskott, stabiliserande sidoutrymmen samt stormlänsportar. Hade fartyget haft det hade tragedin inte blivit så omfattande. Hur kunde finska Sjöfartsverket godkänna fartyget? undrar Lasse Norlin.
Han hävdar att han unika fakta om Estonia.
– Jag kom över konstruktörens ritning på bogvisiret. När jag studerade den förstod jag varför bogvisirets gångjärn brast. Jag förstod att katastrofen inte var konstruktörens fel utan att det var varvet som hade fuskat.
Lasse Norlin har försökt, men inte lyckats, få gehör för sin teori av den internationella haverikommissionen.
– Jag vill fortfarande nå ut med sanningen. Människor som döljer, undanhåller och till och med hemlighåller fakta vill inte bli avslöjade. 852 människor omkom i onödan. Det får inte hända igen!