82-åriga Maj Haumayr gjorde själv biståndsbedömningar när hon var hemtjänstinspektör i kommunen på 1980-talet.
– Jag kan socialtjänstlagen både fram- och baklänges och blir både förbannad och ledsen över hur vi äldre behandlas, konstaterar hon från sin lilla trädgårdsoas hemma på Nivågången.
Efter ett aktivt liv tvingades hennes man Andreas för nio år sedan operera höften vilket resulterade i en infektion, berättar Maj.
– Jag tror att det är där allt började. Han blev deprimerad av att inte kunna röra på sig och sakta kom även demensen smygande.
Det konstaterades att Andreas led av demens, ett tillstånd som förvärrats de senaste tre åren.
I juni amputerades så hans högra ben strax under knät efter att blodtillförseln i foten slutat fungera. Efter operationen flyttades Andreas från lasarettet i Nyköping till växel- och kortvårdsboendet Liljedalshemmet – enligt makan dessutom utan hennes vetskap.
– Jag önskade ett serviceboende med tillgång till personal och elektriska liftar som ju Andreas i dag är beroende av.
Den 17 juli besöker i stället en ny handläggare Liljedalshemmet och ska snabbt ha meddelat att 88-åringen är för frisk för vård.
– Hon sade att det "är hustruns plikt att ta hand om honom". Jag har inte mött en mindre empatisk handläggare i hela mitt liv.
Ann Malmström, chef för vuxen- och omsorgsförvaltningen, vill inte kommentera det enskilda ärendet men säger att biståndsärenden utreds individuellt till dess att skriftliga beslut meddelas, och att avslag går att överklaga.
Malmström lyfter fram andra former av omsorg än en plats på äldreboende.
– Man kan få trygghetslarm, man kan få trygghetskamera, man kan få tillsyn väldigt ofta av hemtjänsten. Det finns väldigt många insatser som man kan få, även hemsjukvård.
Svaret gör Maj Haumayr upprörd.
– Han klarar ju inte av att trycka på trygghetslarmet. Det blir jag som får hela ansvaret 24 timmar!
Hon berättar att även Andreas andra ben krånglar och att han fallit flera gånger, vilket ger värre konsekvenser om det sker hemma. Dessutom befarar hon att maken nu inte kan fortsätta på dagcentret för dementa.
– Dagverksamhet, generellt, är en insats just för avlastning så det ordnar man vid behov, säger dock Malmström.
På måndagen fick Maj besök av personal angående hemtjänstbehov och hur bostaden kan anpassas.
– Jag orkar inte ta hand om honom här hemma. Hur ska han kunna gå på vår lilla toa när inte ens en rullstol får plats där? Det räcker inte med lite hemtjänst!
– Kommer han hem blir jag också sjuk och då får de ta hand om två stycken.