Förra året släpptes den första låten någonsin skriven av artificiell intelligens. Uppdraget var att skapa något som låter som Beatles, vilket en dator i Paris lyckades göra efter att ha analyserat mer än 13 000 olika låtar inom vitt skildra genrer som jazz och pop till samba och Broadway-musikaler.
Resultatet är popdängan "Daddy's Car", vars Youtube-klipp snart har 1,5 miljoner visningar. Majoriteten verkar gilla det de hör, även fast somliga ifrågasätter om det verkligen påminner om något som John Lennon och Paul McCartney hade kunnat skriva.
En lyssnare tycker att det snarare låter som Beach Boys på antidepressiva.
Hur som helst – att robotarna kommer ta över alla våra jobb har man siat om i åratal. Nu verkar det som att de även är på god väg att stå för all underhållning. "Daddy's Car"-datorn ska nämligen släppa en hel skiva och det finns redan exempel på artificiell intelligens som skrivit filmmanus och hela romaner.
Visst, sci fi-kortfilmen "Sunspring" är obegriplig. Men romanen "The day the computer writes a novel" vann nästan förstapris i en litterär tävling.
Jag har alltid fått höra att den elektroniska musik som jag älskar är plastig och oäkta – "det är väl bara att trycka på en knapp?". Kanske inte så konstigt då att jag nu välkomnar inte bara våra framtida robothärskare utan även deras framtida kreativa uttryck.
Det sanna och äkta ligger ju som bekant inte i vem (eller vad) som står bakom ett verk, utan i känslorna som verket skapar.