Nej, min arbetsgivare har inga funderingar på att sparka mig – vad jag vet i varje fall – men jag fick beskedet av en sierska som jag besökte i somras. Hon sa också att jag skulle flytta inom en fem års period och att det nya stället skulle ligga vid en hel del vatten.
Jag hade nog aldrig själv kommit på idén att beställa tid hos ett medium, men eftersom min svägerska ville se hur min framtid skulle se ut, och även betalade för besöket, ställde jag upp.
Jag laddade med fish och chips innan men hade nog en del fjärilar i magen också. Vill man egentligen veta vad som ska hända om några år eller är det bättre att vara lyckligt ovetande?
Damen som öppnade dörren till lägenheten såg dock ganska normal ut, kontoret likaså, dit hon förde mig. Ingen glaskula eller sammetsdraperier så långt ögat nådde. Däremot en tarotkortlek som jag genast fick blanda.
Och så började hon en lång monolog som handlade om allt från hälsa till kärleksliv, från ekonomi till familj.
Jag skulle alltså byta jobb inom den snaraste framtiden. Hitta något eget och förlita mig på min kreativitet. Flytten skulle ske något/några år senare.
Jag skulle hålla koll på min hälsa, speciellt den psykiska, och se till att min man tog hand om sig själv.
Hon såg att min pappa hade eller skulle få problem med huvudet (han har haft ett par strokes) och att min bror står inför några avgörande beslut (vill byta jobb).
Ärligt talat försökte jag ge så lite som möjligt av mig själv så att hon inte skulle kunna läsa av mig, och därmed säga självklara saker. Samtidigt, jag befinner mig i en ålder där man funderar på om det man gör just nu är något man ska göra livet ut?
Att folk vill flytta på sig är heller inte så konstigt. Mina föräldrar borde logiskt sett ha kommit upp i en ålder där man kan ha hälsoproblem så inte heller det kan ha varit så svårt att lista ut heller. Men det var kul att testa... och vem vet egentligen hur länge jag kommer att hålla på och skriva krönikor som denna.
Jag hade hoppats att hon kunnat se vad vi har för andar i huset, men det enda hon kunde säga var att det var en äldre man, en kvinna som vi inte var släkt med och så ett par barn. Ett par busiga sådana också. Så det kanske är dags att sluta skylla på katten när saker inte ligger där de ska.