Henrik Eriksson lutar sig mot väggen i Borgmästarhagsskolans cafeteria, med en kopp svart kaffe i handen.
– Att sitta på ett kontor tror jag inte riktigt på. Här ska jag ha mitt kontor, säger han som om det vore det mest självklara.
Hur känner du dig just nu?
– Engagerad. Taggad. Förväntansfull. Bara bra känslor. Men nedtonat entusiastisk, därför att det här jobbet är så viktigt!
Henrik Eriksson kände tidigt att han ville bli lärare. Och efter lärarutbildning arbetade han under några år som lärare innan han blev rektor på en skola i Norrköping.
Varför valde du att bli rektor?
– Jag ser möjligheter, vill leda och utveckla verksamheten med starkt fokus på kunden, det vill säga eleven. Vad är det barnen behöver? Hur kan vi tillgodose deras behov – inte bara i dag och i morgon utan också om både 20 och 70 år?
Henrik arbetade som konceptansvarig i ett friskoleföretag när han upptäckte – och sökte – tjänsten som rektor för Nyköpings kommuns nya högstadium.
– Jag fascineras av utmaningar. Det här är det största projektet som bedrivs inom skolan i Sverige just nu. Nyköpings kommun tar ett jättegrepp om segregationen, vrider om hela samhällets struktur, sammanför människor som under decennier levt åtskilda. Nu har Nyköping chansen att ta oss ur gamla hjulspår, bygga från grunden och se möjligheter.
Henrik körde bil när Eric Rudholm, chef för grundskolan i Nyköpings kommun, ringde. Henrik stannade på Ica Maxis parkering för att kunna koncentrera sig på det viktiga samtalet. Kom överens. Men den kvällen firade han inte.
– Nej. Jag hade ju ett viktigt jobb, som jag ville avsluta på ett professionellt sätt.
Vid årsskiftet tillträdde han och Harke Steenbergen sina tjänster. Sedan dess har de bland annat haft individuella samtal med högstadiernas drygt 150 anställda och informerat skolans blivande 1250 elever och deras vårdnadshavare. Den stora organisationsförändringen har fört med sig en hel del oro.
– Ja, absolut. Men jag hade förväntat mig ännu större oro. Vi möter också mycket positivt engagemang.
Hur vill du vara som arbetsledare?
– Jag hoppas att jag leder genom att ge människor ansvar och tillit. Och jag vill att eleverna ska veta vem jag är, vill att de ska känna att gör allt jag kan för dem. Högstadietiden är en turbulent tid i livet. I deras liv ska skolan vara en fast punkt, där de blir sedda, schysst och likvärdigt bemötta.
Henrik blir rektor på Borgmästarhagsskolan – Nyköpings första högstadiegrundskola och invigdes 1968. Henrik är nöjd med själva byggnaden.
– Det här huset är minst lika bra som det nybyggda – om inte bättre – utifrån hur vi vill arbeta. Vi vill fortsätta arbeta i arbetslag, där varje arbetslag finns i en given del i huset.
Men när Henrik rör sig i huset ser han förbättringsområden. Han tycker att korridorerna, som är inredda med skåp, är för smala. Han önskar sig en entréhall värd namnet och en skofri inomhusmiljö. När han blickar ut genom skolans fönster förfasas han över skolgården, som inte är någon skolgård.
– Ja, det är mycket praktiskt att ta tag i, exempelvis hur vi riggar ett föräldramöte för 1250 elever. Då har vi inte ens börjat prata värdegrund och innehåll. Men jag ser det inte som svårigheter, snarare som utmaningar.
Vad gör du om tio år:
– Det vet jag inte. Jag arbetar antagligen med skolledarskap och coaching. Jag hoppas att andra branscher ser vilken styrka arbetsledare i utbildningsvärlden besitter.
Fotnot: I morgon publicerar vi en artikel om Harke Steenbergen.