Det är många som kommer nu, och alla är hungriga. Men jag vill göra skillnad på de behövande.
Jag vill inte ge mat åt alla. Vissa tycker jag är jobbiga. De skränar och smutsar ner, skrämmer andra. Faktiskt är de också lite fulare.
Jag orkar inte fixa käk i den mängd som behövs om de mest framfusiga får styra. Varför kan inte fler ställa upp?
När vi pratade om det på morgonmötet på jobbet så konstaterade kollegorna: "Men Annika, du är ju rasist! Fågelrasist."
För när jag köper jordnötter och solrosfrön och talgbollar, då är det den där bilden av domherrar, talgoxar och kanske blåmesar jag har i tanken.
Oh, så vackert och färgglatt de pickar i sig maten och överlever vintern. *Klappar mig mentalt på axeln*
För just nu är det bistert för pippisarna. De dör i parti och minut för att de inte hittar nog med mat för att klara minusgraderna.
I detta nu trillar de bokstavligen av pinn för att de förbenade kråkorna skrämmer bort dem, hackar ner talgbollarna på 20 sekunder och flyger iväg med dem.
Det klart att även kråkorna har rätt att leva. Säger kollegorna.
Men grönsiskan då?
Nu är det upp till er, kära läsare. Ni brukar ha koll. Hur gör jag för att inte bara mata kråkor i vinter?
REPORTER annika.hedberg@sn.se 0155-767 46