Vad har nätverkssajten Facebook, gratis-är-gott och husmoderlig kokkonst gemensamt? Det handlar om fruktförmedling – att skänka bort päron, körsbär och annat ätbart som växer som ogräs så här års. Trenden har bland annat kommit till Gnesta (SN 25/9), och på fruktkartan.se hittar man vägar till äpplen i Vagnhärad och Trosa.
Att äta närodlat och dela med sig är en livsstilsmarkör inte minst för dem som bor innanför tullarna i västvärldens storstäder. Men att ta tillvara på det som finns runt husknuten borde vara enklare än så eftersom det är både billigt och praktiskt.
Inom politiken är miljövänskap goodwill i skilda ideologiska läger. Ingen folkvald vill vara miljöovän, men inte sällan har de gröna orden varit större än handlingarna. Och det finns ofta utvägar ur retoriken. Precis som siffrorna på arbetslöshet finns många olika sätt att räkna på exempelvis giftiga utsläpp och att ranka ett lands regering som världens mest klimatambitiösa förpliktigar föga.
För vanliga medborgare blir däremot miljömedvetenhet praktik genom exempelvis fruktförmedlingen. Hos många skapar det säkert ett slags egoistisk good-will, men de ekonomiska och praktiska vinsterna är uppenbara.
Positiv klimat- och miljöpåverkan av nationell och global betydelse åstadkoms inte genom att innerstadsmänniskor börjar cykla till jobbet och handla på Bondens marknad. Västerlänningars jakt på ett gott samvete betyder lite när vattenbrist plågar fattiga länder och konsumtion är en nymodighet som omfamnas i boomande ekonomier.
För att åstadkomma förändringar som minskar den globala miljö- och klimatförstöringen måste politiker göra det tydligare hur och varför samhällen och länder vinner på att praktisera hållbarhet. Den positiva sinnebilden av en hink närodlade och gratis plommon är svår att förneka.