Jane Brander fick tillsammans med maken Ulf två söner och två döttrar, födda 1974, 1977, 1985 och 1990.
Innan hon fick deras tredje barn öppnade hon frisörsalong, men fick astma och eksem av kemikalier i hårprodukter och blev senare förtidspensionerad.
Förutom familjen har motorsport varit en stor del av hennes liv. Maken Ulf träffade hon i samband med en speedwaytävling i Göteborg, där han tävlade och hon var en i publiken. En av deras söner körde motocross. Och i dag säljer Jane program i samband med hemmamatcher på Svansta motorstadion.
Jane är sedan 2009 änka. Maken Ulf behandlades för cancer, men dog dagen före julafton. Finns det någon ny kärlek i hennes liv?
– Nähä du, det kommer inte in någon karl i mitt hus! säger hon bestämt.
Däremot har hon en manlig vän, som hon delar intresset för speedway med och åker med till tävlingar.
Jane bor lantligt, i ett hus i Aspa. Men nästan varje dag är hon hos sin ena dotters familj, som bor på en gård i Runtuna. Jane hjälper till mycket med de fyra barnbarnen. Hon hämtar vid förskola och skola, skjutsar till aktiviteter, ser till att pojkarna får mat i magen.
– Folk retar sig på det jag gör, tycker att föräldrarna ska ta mer ansvar. Men de jobbar ju! Och vad skulle jag göra annars? Jo, sitta hemma och inte komma ut.
Jane har bestämt att intervjun ska göras hemma hos dottern, hon vill absolut ha med de fyra barnbarnen på bild. De har klätt sig i skjorta och är stillsamma.
– Ja, nu är de lugna. Men vänta du tills de sätter fart, tills de spelar med boll och klubba inomhus. Du skulle dö. Men jag tycker bara att det är roligt.
Är det någon gång jobbigt att vara en så närvarande mormor?
– Nej, absolut inte.
Jane är inte bara mormor, hon är också farmor till tre. Nästa helg ska Jane till kyrkan, när sondottern Alice döps. Däremot träffar hon inte sina två barnbarn som bor i Stockholm.
– Jag blev osams med deras pappa, min ene son, och sedan dess har jag inte sett dem, säger hon till synes oberörd.
I dag fyller Jane 60 år.
– Jag vill inte ha någonting, för jag har allt jag behöver.
Däremot har hon förhoppningar inför framtiden. Hon hoppas kunna flytta närmre dottern med familj, vill helst bo på samma gård.
– Min bensinkostnad nu är för hög. Och bodde jag här skulle ju ungarna kunna komma till mig.
Skulle det inte bli för nära?
– Nej. Jag är ju ändå här nästan varje dag, ofta till sent på kvällarna.