Scrollade flödet hos en ung framgångsrik och väldigt känd entreprenör häromdagen, Isabella Löwengrip. I bloggen får hundratusentals läsare följa Blondinbellas lyxiga liv, där andra lagar mat åt henne och barnen, där någon fönar hennes hår även under julhelgen och där det alltid verkar finnas någon tillhands i vardagen. Det är som att läsa om en låtsasverklighet, inte minst när flödet börjar handla om kriminella, utpressning och hot.
Följarskaran växer och hundratals kommentarer finns under inläggen. Många är giftiga. Det är svårt att ge en bild av tonläget genom att klistra in några exempel, och jag är ganska säker på att de värsta har filtrerats bort och inte syns utåt, men det handlar ofta om kritik mot henne som mamma och rena personangrepp.
Det handlar om hat.
Löwengrip själv har tidigare tagit starkt avstånd från näthatet, men det hjälper föga. Mobbningen bubblar i alla sociala medier och briserar i smått och stort hos kända som okända människor. Det spelar ingen roll att många är på andra sidan och stöttar, de som modigt säger ifrån mot ondskan. Näthatarna kliver över gränsen – igen och igen. Såväl insida som utsida attackeras med svarta, kletiga bokstäver.
4 av 10 unga kvinnor mellan 16–25 år har drabbats av näthat, enligt den stora rapporten Svenskarna och internet. Bland de yngre, på högstadiet, har 3 av 10 högstadieelever drabbats, enligt senaste Friendsrapporten.
Nu under jullovet sitter våra barn och ungdomar med mobilerna. Vet du vad de gör online? Vems sida står de på i nätkriget?
Det är enkelt att sprida hat genom en skärm.
Men det är också enkelt att säga stopp – och den som gör det, är modig.