I helgen packade jag ombord cykel, cykelbarnstol och barn på en landsortsbuss. Det var dags för en tur mellan Nyköping och Katrineholm. Väl vid sätet möttes jag av samma fundering som senast jag åkte buss med dottern: Bältet sitter hopplöst illa på hennes lilla kropp.
Jag bet ihop och tänkte: ”Måtte bussen hålla sig på vägen och inte tvärnita”. Mot dottern log jag och försökte dra bort bältet från halsen. När hon hasade ner i sätet, och bältet hamnade över magen, lyfte jag upp henne. Jag insåg att det kan bli farligt.
Några bälteskuddar erbjuds inte hos Sörmlandstrafiken. En busschaufför beklagade saken en gång och undrade själv varför det inte finns – vissa bolag har alltid ett par kuddar på bagagehyllan och andra har till och med ett par säten med bakåtvända fempunktsbälten för små barn.
I bil ska ju dottern sitta bakåtvänd ett eller ett par år till, och kudde behöver hon enligt lag kanske fem år ytterligare (tills hon blir 135 centimeter lång). Ett barn under tre år får inte åka i ett fordon där det inte finns en särskild skyddsanordning, säger lagen. Det gäller dock inte bussar, får jag veta vid en snabbkoll med NTF. I bussar måste barn över tre år använda bälte, om det finns.
Med barn under tre år får man göra som man vill. Det är okej att ha dem utan bälte.
Jag är själv en sällan-bussåkare. För mig är det en lösning att ta med en bälteskudde vid bussresorna, men det finns många som faktiskt alltid och ofta är hänvisade till bussen med sina barn. För deras skull önskar jag att det var lite enklare. Önskar att det var säkrare för barn att åka buss och att åtminstone bälteskuddar fanns att tillgå.
Jag önskar helt enkelt att våra barns liv värderades högre.