Runt åttasnåret på onsdagsmorgonen kom första samtalet. En prenumerant hade inte fått Aftonbladets tv-tidning, som ju levereras med SN en gång i veckan. Aj då, tänkte jag, och skickade en felanmälan till vårt distributionsbolag Prolog. Tänkte att det var en engångsföreteelse.
Men sedan hörde jag kollegan bakom ryggen ta emot ett liknande samtal, och därefter ytterligare en. Och så fortsatte det.
Efter lite efterforskning fick vi veta att bilagan – ve och fasa – inte skulle komma alls. Aftonbladet meddelade att det hade levererats för få buntar till Sörmland och att tv-bilagan var slut i alla tryckerier.
”Det här är inte bra, inte alls”, tänkte jag. Prenumeranterna ska få vad de betalar för. Och nu, tänkte jag, kommer nog en hel hop ilskna samtal. Det är bara att stålsätta sig.
Men jag hade fel.
De som ringde var så trevliga och förstående. En kvinna ringde och sa att hennes make att köpt ett exemplar i tobaksaffären i stället. Hon berömde hur bra det har fungerat sedan SN hade började dela ut Aftonbladet tv-bilaga. Så smidigt att få den i lådan, tyckte hon.
Kvinnan ringde inte för att skälla, bara för att kolla vad som hade hänt med de attraktiva sidorna. ”Kanske kunde någon i trapphuset ha norpat åt sig bilagan”, hade kvinnan funderat.
Jag tackade för det trevliga bemötandet. ”Man kan ju inte vara arg, det är ju inte ert fel”, sa kvinnan mjukt.
Tack, härliga prenumeranter, för att ni finns med oss i ur och skur. Aftonbladet har utlovat bättring till nästa vecka – och vi på SN fixar såklart kompensation till alla er som drabbats.
Nu tar vi nya tag!