För någon vecka sedan spatserade jag runt och berättade hur frisk vår dotter har varit på sistone. I fredags ringde förskolan: "Vi tror att hon har feber...". Men hej och välkommen, vabruari, så trevligt att ha dig här! Det var bara att ställa in den planerade Stockholmshelgen och dra ut täcket till soffan.
I den ständigt pågående mamma-chatten (ja, jag vet, det är en aning könsstereotypt och lite tråkigt) kom samtidigt beskeden från de andra mammorna i tur och ordning:
"F kräktes i natt igen...", säger en mamma.
"Jag har en tvåårig diktator i soffan som inte kan gå", skriver en annan, vars son stukat foten.
"B fick rejält med feber och rosslig hosta", skriver nästa.
Helgens minuter tickar på. Pippi, Bamse och de andra barnprogrammen avlöser varandra och det serveras skålar med glass. Ingenting annat går ner.
"Här är en till som kroknat lätt, 38.8 grader... hittills!", skriver den sista mamman på måndagen.
Puh. 5 av 5 nere för räkning. Små parvlar nedbäddade i filtar, varma som kaminer och ömkliga som få. Hörde i dag om en familj som tydligen hade typ ögoninflammation, influensa och magsjuka – samtidigt. Vabruari är verkligen inget påhitt.
Barn blir lätt sjuka. Deras immunförsvar är inte lika utvecklat som vuxnas och jag tänker inte inbilla någon att det går att undvika barnsjukdomarna (det är inte heller något att eftersträva). Men det går faktiskt att minska spridningsrisken – tvätta händerna och håll era barn hemma när de börjar krokna
Och sedan: Låt dem bli ordentligt friska. Två feberfria dagar hemma, det kan vi väl ge dem efter en rejäl förkylning? Då gör vi både barnen, oss själva och samhället en tjänst.